Stycket

427.Av 12 kap. 38 § 1 st. UB framgår att vid exekutiv auktion skall om det är påkallat anges vilken egendom som skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör inte skall följa den, samt att vad som sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. Högsta domstolen konstaterade emellertid att denna bestämmelse endast reglerade förhållandet mellan säljare och köpare och inte hade någon inverkan på tredje mans rätt till egendomen. Avgörande för frågan om försäljningen omfattat spisen var därför istället om den utgjort ett byggnadstillbehör. Härvidlag kunde konstateras att nyttjanderättshavaren hävdat att det var hon som placerat spisen i köket och att den aldrig varit i fastighetsägarens ägo. Vad hon sålunda anfört kunde enligt Högsta domstolen inte lämnas utan avseende. Stadshypoteks talan kunde därför inte handräckningsvis bifallas. 4.1.3(cid:0)(cid:0)Industritillbehör enligt 2 kap. 3 § JB Det enda rättsfall från perioden som omedelbar berör industritillbehör enligt 2 kap. 3 § JB är NJA 1997 s. 660. Fallet har i väsentliga delar behandlats i avsnitt 1.4.1 ovan. Här skall endast tilläggas att en sådan förklaring varom talas i bestämmelsen, av innebörd att maskiner och annan utrustning som på föreskrivet sätt tillförts fastigheten för att användas i den industriella verksamheten huvudsakligen på denna ändå inte skall utgöra industritillbehör, enligt rättsfallet inte kan avse endast ett visst eller vissa föremål. Istället måste en sådan förklaring, för att kunna inskrivas och därmed bli verksam, innebära att fastigheten inte skall ha några industritillbehör alls. I förevarande fall hade inskrivning i fastighetsregistret visserligen skett av en förklaring att viss flytdocka inte skulle utgöra industritillbehör. Som en allmän grundsats inom fastighetsrätten ansågs dock gälla att ett beviljande av en (felaktig) inskrivning inte hade någon betydelse för det materiella rättsläget. 4.2(cid:0)(cid:0)Samäganderätt I det följande skall jag behandla rättsfall som rört olika spörsmål om samäganderätt. De första delavsnitten kommer att ägnas åt vissa obligations- och sakrättsliga frågor kring uppkomst av samäganderätt genom i första hand kommissionsköp. Därefter skall rättsfall som gällt försäljning eller annan förvaltning av samägd egendom behandlas. Rättsfall där frågan varit om ett köp eller en gåva av en samäganderättsandel i lösöre blivit gällande mot överlåtarens borgenärer har redan kommenterats i avsnitt 1.4.2 ovan. 4.2.1(cid:0)(cid:0)Obligationsrättslig samäganderätt till fast egendom efter kommissionsköp Högsta domstolen har genom en serie rättsfall slagit fast vad som krävs för att en make eller en sambo skall bli samägare till en fastighet som förvärvas i den andra makens respektive sambons namn. Denna rättsfallsserie, som kan sägas handla om kommissionsköp av fast egendom, finns det anledning att här behandla samlat, trots att ett par rättsfall (från 1980 och 1981) egentligen faller utanför den tidsperiod som omfattas av denna rättsfallsöversikt. Framställningen kommer även att omfatta rättsfall från perioden som rört motsvarande problematik mellan andra än makar eller sambor, men redan här kan sägas att dessa rättsfall är förhållandevis få. Jag har valt att i förevarande avsnitt begränsa mig till obligationsrättsliga spörsmål, för att behandla sakrättsliga frågor (med mera) i avsnitt 4.2.3 nedan.s. 919