Rättsfall
NJA 1997 s. 660
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1997 s. 660
BibTeX
@misc{nja-1997-s-660,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1997 s. 660}},
year = {1997},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
12 hänvisningar i 8 artiklar · 12 stycken/fotnoter
Oklarheter med traditionsprincipen1 hänvisning
Jordägandets frihet och jordabalken1 hänvisning
- Myrdal s. 233. Se även Myrdal s. 86 f. och hans hänvisningar till främst rättsfallen NJA 1956 s. 485, 1975 s. 638 och 1996 s. 52, men även avsaknaden av publicitetsbetoning i de efterföljande rättsfallen NJA 1997 s. 660, 1998 s. 379, 1998 s. 545 och 2000 s. 88.
- NJA 1997 s. 660 är av intresse i sammanhanget eftersom det där klart uttalas att traditionsprincipen får anses så fast förankrad i svensk rätt att det knappast kan komma i fråga att helt eller delvis överge principen utan stöd av lag. Det uttalandet kan sägas bli upprepat i NJA 1998 s. 379 där det också sägs att det sakrättsliga momentet är knutet till att ”överlåtaren har förlorat rådigheten över det försålda godset”.
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Att återtagandeförbehåll (eller dylikt) med verkan mot köparens borgenärer bara kan uppställas vid en tidpunkt då säljaren har separationsrätt till egendomen får numera anses bekräftat genom rättsfallet NJA 1997 s. 660. Här hade en flytdocka utan tradition överlåtits från Finnboda AB till förvaltningsaktiebolaget Traven och därefter tillbaka från Traven till Finnboda AB. Vid den senare överlåtelsen hade Traven uppställt ett äganderättsförbehåll. Förbehållet ansågs emellertid inte medföra separationsrätt i Finnboda AB:s konkurs, eftersom Traven inte dessförinnan gjort ett sakrättsligt giltigt förvärv av flytdockan. Även i detta fall ansåg Högsta domstolen sålunda att ett sakrättsligt giltigt äganderättsförbehåll förutsätter att säljaren, i det ögonblick då avtal om förbehåll träffas, har separationsrätt i förhållande till köparens övriga borgenärer.
- Genom NJA 1997 s. 660 har Högsta domstolen slagit fast att traditionsprincipen, med sagda undantag, alltjämt gäller i svensk rätt. Tvisten avsåg en fråga som av en tingsrätt hänskjutits till Högsta domstolens prövning. Förvaltningsaktiebolaget Traven hade förvärvat en flytdocka av Finnboda AB men lämnat kvar flytdockan på en fastighet till vilken Finnboda hade tomträtt. Finnboda hade därefter nyttjat flytdockan enligt ett hyresavtal med Traven. Drygt ett år efter överlåtelsen hade Finnboda låtit skriva in en förklaring enligt 2 kap. 3 § jordabalken (JB) om att flytdockan inte hörde till tomträtten. Sedermera hade Finnboda återförvärvat flytdockan av Traven, som vid denna transaktion uppställt äganderättsförbehåll avseende flytdockan intill dess köpeskillingen inklusive ränta var betald. Innan Finnboda erlagt hela köpeskillingen hade Finnboda försatts i konkurs. Den fråga som togs upp av Högsta domstolen var om Traven uppnått sakrättligt skydd mot Finnbodas borgenärer genom köpeavtalet eller i vart fall genom inskrivningen av Finnbodas förklaring enligt 2 kap. 3 § JB och därför, på grund av äganderättsförbehållet, hade separationsrätt till flytdockan i Finnbodas konkurs.
- Av 12 kap. 38 § 1 st. UB framgår att vid exekutiv auktion skall om det är påkallat anges vilken egendom som skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör inte skall följa den, samt att vad som sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. Högsta domstolen konstaterade emellertid att denna bestämmelse endast reglerade förhållandet mellan säljare och köpare och inte hade någon inverkan på tredje mans rätt till egendomen. Avgörande för frågan om försäljningen omfattat spisen var därför istället om den utgjort ett byggnadstillbehör. Härvidlag kunde konstateras att nyttjanderättshavaren hävdat att det var hon som placerat spisen i köket och att den aldrig varit i fastighetsägarens ägo. Vad hon sålunda anfört kunde enligt Högsta domstolen inte lämnas utan avseende. Stadshypoteks talan kunde därför inte handräckningsvis bifallas. 4.1.3(cid:0)(cid:0)Industritillbehör enligt 2 kap. 3 § JB Det enda rättsfall från perioden som omedelbar berör industritillbehör enligt 2 kap. 3 § JB är NJA 1997 s. 660. Fallet har i väsentliga delar behandlats i avsnitt 1.4.1 ovan. Här skall endast tilläggas att en sådan förklaring varom talas i bestämmelsen, av innebörd att maskiner och annan utrustning som på föreskrivet sätt tillförts fastigheten för att användas i den industriella verksamheten huvudsakligen på denna ändå inte skall utgöra industritillbehör, enligt rättsfallet inte kan avse endast ett visst eller vissa föremål. Istället måste en sådan förklaring, för att kunna inskrivas och därmed bli verksam, innebära att fastigheten inte skall ha några industritillbehör alls. I förevarande fall hade inskrivning i fastighetsregistret visserligen skett av en förklaring att viss flytdocka inte skulle utgöra industritillbehör. Som en allmän grundsats inom fastighetsrätten ansågs dock gälla att ett beviljande av en (felaktig) inskrivning inte hade någon betydelse för det materiella rättsläget. 4.2(cid:0)(cid:0)Samäganderätt I det följande skall jag behandla rättsfall som rört olika spörsmål om samäganderätt. De första delavsnitten kommer att ägnas åt vissa obligations- och sakrättsliga frågor kring uppkomst av samäganderätt genom i första hand kommissionsköp. Därefter skall rättsfall som gällt försäljning eller annan förvaltning av samägd egendom behandlas. Rättsfall där frågan varit om ett köp eller en gåva av en samäganderättsandel i lösöre blivit gällande mot överlåtarens borgenärer har redan kommenterats i avsnitt 1.4.2 ovan. 4.2.1(cid:0)(cid:0)Obligationsrättslig samäganderätt till fast egendom efter kommissionsköp Högsta domstolen har genom en serie rättsfall slagit fast vad som krävs för att en make eller en sambo skall bli samägare till en fastighet som förvärvas i den andra makens respektive sambons namn. Denna rättsfallsserie, som kan sägas handla om kommissionsköp av fast egendom, finns det anledning att här behandla samlat, trots att ett par rättsfall (från 1980 och 1981) egentligen faller utanför den tidsperiod som omfattas av denna rättsfallsöversikt. Framställningen kommer även att omfatta rättsfall från perioden som rört motsvarande problematik mellan andra än makar eller sambor, men redan här kan sägas att dessa rättsfall är förhållandevis få. Jag har valt att i förevarande avsnitt begränsa mig till obligationsrättsliga spörsmål, för att behandla sakrättsliga frågor (med mera) i avsnitt 4.2.3 nedan.
Stoppningsrätt under godstransport2 hänvisningar
- Se t.ex. Flytdockan NJA 1997 s. 660 och Kelly ^NJA 1987 s. 3 i vilket det fram går att en förvärvare av en andel av en häst får sakrättsligt skydd endast för det fåll en besittnings förändring skett.
- I detta sammanhang finns inte anledning att gå närmare in på utveck lingen i övrigt.127 Det kan räcka att konstatera att traditionsprincipen numera fått en sådan fasthet att det står utom allt tvivel att den måste be traktas som huvudregel i svensk rätt när det gäller köp av lösöre. En förvärvare vinner således sakrättsligt skydd mot överlåtarens borgenärer först sedan saken traderats.128 Detta har kommit till uttryck i flera rättsfall från senare år där principen åberopas. Ett sådant fall där Högsta domsto len med eftertryck upprätthållit traditionsprincipen är Ylytdockan NJA 1997 s. 660.129