Stycket

356.Högsta domstolen konstaterade inledningsvis att syftet med återvinningsreglerna var att i konkursborgenärernas gemensamma intresse återställa det läge som rått innan den återvinningsbara rättshandlingen företagits, och att detta syfte förverkligades om Bålsön som utdelning erhöll endast 50 050 kr. Om Bålsöns konkursbos ståndpunkt istället vann gehör skulle Bålsön i praktiken få betalt med 134 450 kr för sina oprioriterade hyresfordringar, vilket skulle betyda att återvinningen saknade betydelse. Med hänvisning till NJA 1994 s. 705 (strax ovan) slogs vidare fast att om Bålsön inte hade försatts i konkurs så hade det varit klart att Bålsön inte haft rätt att kvitta sin konkursfordring mot Franslasts konkursbos återbäringskrav. Enligt 4 kap. 21 § KonkL hade Bålsön däremot haft rätt att kvitta sin utdelningsfordran om 184 500 kr, vilken riktade sig mot Franslasts konkursbo, mot återbäringskravet. På motsvarande sätt hade Franslasts konkursbo i denna situation haft rätt att kvitta sitt återbäringskrav mot Bålsöns fordran på utdelning.s. 889