Stycket

355.Rättsfallet bör jämföras med det senare tillkomna NJA 2001 s. 805, där det förelåg konkurs hos båda parterna i det ursprungliga fordringsförhållandet. Franslast Åkeri AB (Franslast) hade hyrt en lokal av Bålsön 29:14 AB (Bålsön). De första dagarna i september 1994 hade Franslast betalat förfallna hyror med sammanlagt 134 450 kr. Strax därefter, den 5 september 1994, hade Franslast försatts i konkurs. Den 19 september 1994 hade konkursbeslut fattats även beträffande Bålsön. Exklusive det betalade beloppet hade Bålsön konkursfordringar avseende hyra som uppgick till 523 675 kr. Franslasts konkursförvaltare hade i sitt utdelningsförslag tillerkänt Bålsön förmånsrätt enligt 5 § 1 st. 1 förmånsrättslagen (1970:979) för tre månaders hyra med 184 500 kr. Som utdelning hade dock upptagits endast 50 050 kr, det vill säga skillnaden mellan det förmånsberättigade beloppet och det belopp om 134 450 kr som betalats strax före konkursen. Det var i målet ostridigt att Franslasts konkursbo på grund av återvinning hade en fordran hos Bålsön på återbäring av sagda 134 450 kr. Vidare hade Bålsöns konkursbo medgivit att Franslasts konkursbo enligt 5 kap. 15(cid:0)§ 1 st. KonkL hade rätt att kvitta återbäringskravet mot Bålsöns hyresfordran, eftersom båda fordringarna uppkommit innan Bålsön försattes i konkurs. Trots detta var det emellertid tvistigt om Franslasts konkursbo hade rätt att i utdelningsförslaget avräkna återbäringsbeloppet. Bålsöns konkursbo hade nämligen hävdat att återbäringskravet skulle kvittas mot Bålsöns samlade hyresfordran, alltså inte mot utdelningsbeloppet, och att 184 500 kr av återstoden var förmånsberättigade. Därmed skulle 184 500 kr, istället för 50 050 kr, utbetalas till Bålsöns konkursbo.s. 889