Närliggande

298.Det är svårare att avgöra på vilken teoretisk grund Högsta domstolen byggde sina avgöranden i NJA 1987 s. 105 och NJA 1989 s. 705 I. Särskilt i det senare fallet, där Högsta domstolen konstaterade att borgenären inte gjort gällande panträtt i fordran mot ackordscentralen utan endast yrkat förmånsrätt med hänvisning till sina företagsinteckningar, förefaller det dock inte ha varit någon sakrättsligt giltig pantsättning som ansågs leda till förmånsrätt i redovisningsfordringen. Trots att terminologin inte användes kan Högsta domstolen i detta fall, och även i NJA 1987 s. 105, istället ha använt sig av ett resonemang om surrogation, varigenom borgenärens säkerhetsrätt utan avtal ansågs ha övergått från den ursprungliga egendomen till den egendom som trätt i dess ställe. I denna riktning talar det förhållandet att redovisningsfordringen i NJA 1989 s. 705 I ansågs ha ”ingått i den företagsintecknade egendomen” och att borgenärens förmånsrätt i NJA 1987 s. 105 ansågs ha ”bestått” trots att utbetalning skett till ackordscentralen. Vidare kan noteras att Högsta domstolens slutsats i båda fallen blev att förmånsrätt förelåg enligt 5 § 1 st. 2 p. FRL, där företagsinteckning/företagshypotek behandlas, och inte enligt panträttsregeln i 4 § FRL.s. 867