- Se NJA 1987 s. 105, NJA 1989 s. 705 I och NJA 1996 s. 624. NJA 1990 s. 562 gällde återvinning, och surrogation behandlades där som ett led i avgörande av frågan om övriga borgenärer hade drabbats av nackdel. I målet hade gäldenären precis före konkursutbrottet betalat en skuld på checkräkningskredit med medel som stått på gäldenärens postgirokonto efter kundbetalning- ar. Den kreditgivande banken hade som innehavare av företagshypotek förmånsrätt i kund- fordringar. HD konstaterade att pengarna från kundfordringarna genom att de hade samman- blandats med gäldenärens övriga medel (HD nämner också gäldenärens rådighet i domskälen) inte kunde utgöra surrogat för kundfordringarna. Banken hade därmed inte haft förmånsrätt i kontomedlen, och avbetalning på checkkrediten hade varit till nackdel för övriga borgenärer. Jfr också NJA 1991 s. 550, där det faktum att gäldenären inte hade avskurits från rådighet över ett konto, innebar att pengar från försäljning av egendom som hade omfattats av företagshypo- tek inte ansågs kunna utgöra substitut för den intecknade egendomen. Jfr NJA 1956 s. 562 och NJA 1959 s. 128. Surrogation och sambandet med obehörig vinst, se Oulis s. 301 ff. Lindskog, Betalning s. 844 beskriver det som sker som ett slags kompensationspantsättning.
- Se om pengar som inflyter vid försäljning av tillgångar som omfattas av företagshypotek de ovan nämnda NJA 1987 s. 105 och NJA 1989 s. 705. En aspekt av den situation som målen beskriver, är den säkerhet som kontobanken åtnjuter genom vad som har kallats ”pant i egen skuld”. Genom att godta surrogation på sätt som har skett i praxis, kan ifrågasättas om banker- nas rätt att tillgodogöra sig medel som står inne på en konkursgäldenärs konto i banken innebär en utvidgning av principerna för kvittningsrätt enligt 5 kap. 15 § konkurslagen. Se NJA 1953 s. 60 och Sten F. W. Bille, Om banks panträtt i egen skuld, SvJT 1953 s. 745 samt Per Ellsberger, Pantlån (ak. avh.) Jure (2009) s. 90.
Rättsfall
NJA 1987 s. 105
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1987 s. 105
BibTeX
@misc{nja-1987-s-105,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1987 s. 105}},
year = {1987},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
7 hänvisningar i 3 artiklar · 7 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis4 hänvisningar
- Andra rättsfall av betydelse i förevarande sammanhang är NJA 1987 s. 105, NJA 1989 s. 705 I samt framför allt NJA 1989 s. 705 II och NJA 1991 s. 550. Dessa fall skall behandlas i avsnitt 2.3.3 nedan (om företagshypotek). 2.1.3(cid:0)(cid:0)Konkurrens om fast egendom med pantsättarens borgenärer Redan i avsnittet om konkurrens med annan sakrättsförvärvare (2.1.1) har vi sett att pantbrev i fast egendom som finns hos tredje man enligt NJA 1982 s. 336 — och numera enligt uttrycklig bestämmelse i lag — kan pantförskrivas med verkan mot pantsättarens borgenärer genom att tredje man underrättas på det sätt som anges i lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehas av tredje man. Den allmänna regeln är annars att en borgenärsskyddad panträtt uppkommer genom att pantbrevet överlämnas till panthavaren, se 6 kap. 2 § 1 st. JB. Av sagda rättsfall framgår även att vilket meddelande som helst inte kan utgöra en sådan underrättelse som krävs enligt 1936 års lag. Sålunda torde det inte vara tillfyllest att det av en handling med annat primärt syfte, vilken företetts för tredje man, indirekt framgått att pantförskrivning har ägt rum.
- I det första rättsfallet, NJA 1987 s. 105, hade Båtsaken AB sålt viss egendom som omfattats av företagsinteckning och därefter inställt sina betalningar. Ackordscentralen i Stockholm hade fått i uppdrag att försöka få till stånd ett underhandsackord, och en anställd hos ackordscentralen hade förordnats till god man enligt 2 § ackordslagen. Därefter hade en del av köpeskillingen för den sålda egendomen erlagts genom att en check tillställts en av Båtsakens firmatecknare. I enlighet med gode mannens direktiv hade det belopp som checken löd på, 213 207 kr, omgående satts in på ett av ackordscentralen disponerat så kallat redovisningskonto i en bank. Båtsaken hade senare försatts i konkurs och behållningen på redovisningskontot efter avdrag för arvode med 15 000 kr överlämnats till konkursförvaltaren. Frågan var om den förmånsrätt för företagsinteckningshavaren Monark AB som följt med företagsinteckningen gällde även i det överlämnade beloppet. Den av Monark bevakade fordran uppgick till 168 709 kr 61 öre jämte ränta.
- Det är svårare att avgöra på vilken teoretisk grund Högsta domstolen byggde sina avgöranden i NJA 1987 s. 105 och NJA 1989 s. 705 I. Särskilt i det senare fallet, där Högsta domstolen konstaterade att borgenären inte gjort gällande panträtt i fordran mot ackordscentralen utan endast yrkat förmånsrätt med hänvisning till sina företagsinteckningar, förefaller det dock inte ha varit någon sakrättsligt giltig pantsättning som ansågs leda till förmånsrätt i redovisningsfordringen. Trots att terminologin inte användes kan Högsta domstolen i detta fall, och även i NJA 1987 s. 105, istället ha använt sig av ett resonemang om surrogation, varigenom borgenärens säkerhetsrätt utan avtal ansågs ha övergått från den ursprungliga egendomen till den egendom som trätt i dess ställe. I denna riktning talar det förhållandet att redovisningsfordringen i NJA 1989 s. 705 I ansågs ha ”ingått i den företagsintecknade egendomen” och att borgenärens förmånsrätt i NJA 1987 s. 105 ansågs ha ”bestått” trots att utbetalning skett till ackordscentralen. Vidare kan noteras att Högsta domstolens slutsats i båda fallen blev att förmånsrätt förelåg enligt 5 § 1 st. 2 p. FRL, där företagsinteckning/företagshypotek behandlas, och inte enligt panträttsregeln i 4 § FRL.