Stycket

292.Innan rättsfallet kommenteras kan vi titta närmare även på NJA 1989 s. 705 I–II. Omständigheterna i det första fallet, NJA 1989 s. 705 I, innebar att det i samband med att AB Erikson & Larson (E & L) inställt sina betalningar träffats ett så kallat administrationsavtal mellan detta bolag och företagsinteckningshavaren Skandinaviska Enskilda Banken (SE-banken). Avtalet hade inneburit att E & L skulle avveckla sin verksamhet samt att all försäljning av egendom och inkassering av fordringar som omfattades av företagsinteckning skulle ske genom Ackordscentralen för Västra Sverige såsom administrator. Vidare skulle ackordscentralen se till att samtliga härvid inflytande medel inbetalades direkt till ett för ändamålet i ackordscentralens namn öppnat konto hos SE-banken. E & L hade bemyndigat ackordscentralen att begagna de på kontot inflytande medlen för betalning av E & L:s skulder och för täckande av utgifter under avvecklingstiden, och SEbanken hade å sin sida förbundit sig att medge ackordscentralen rätt att från kontot lyfta de belopp som fordrades för vissa angivna sådana ändamål, varvid SE-banken dock förbehållit sig rätt att pröva medelsbehovet. Genom ett särskilt avtalsvillkor hade E & L pantsatt den sålunda uppkomna redovisningsfordringen mot ackordscentralen till säkerhet för alla sina varande och blivande förbindelser till SEbanken. Enligt detta villkor skulle SE-banken äga rätt till panten intill de belopp och i den ordning som motsvarades av bankens rätt enligt företagsinteckningar i rörelsen. Ackordscentralen hade förbundit sig att iaktta avtalets föreskrifter och samtidigt erkänt sig underrättad om den i avtalet verkställda pantsättningen av E & L:s fordran. Sedermera hade E & L på egen begäran försatts i konkurs. Härvid hade en annan företagsinteckningshavare, Försäkringsbolaget Pensionsgaranti ömsesidigt (FPG), med hänvisning till sina företagsinteckningar gjort anspråk på förmånsrätt enligt 5 § 1 st. 2 p. FRL i E & L:s redovisningsfordring mot ackordscentralen. Utdelningsförslag hade upprättats i enlighet härmed. Staten hade emellertid klandrat förslaget och yrkat att motsvarande behållning istället skulle utdelas till borgenärer med allmän förmånsrätt enligt 12 § FRL. Det var i målet ostridigt att medlen på kontot efter viss avräkning motsvarade vederlag för fordringar som enligt 4 § 1 st. 6 p. lagen om företagsinteckning omfattats av företagsinteckning.s. 863