- Se NJA 1987 s. 105, NJA 1989 s. 705 I och NJA 1996 s. 624. NJA 1990 s. 562 gällde återvinning, och surrogation behandlades där som ett led i avgörande av frågan om övriga borgenärer hade drabbats av nackdel. I målet hade gäldenären precis före konkursutbrottet betalat en skuld på checkräkningskredit med medel som stått på gäldenärens postgirokonto efter kundbetalning- ar. Den kreditgivande banken hade som innehavare av företagshypotek förmånsrätt i kund- fordringar. HD konstaterade att pengarna från kundfordringarna genom att de hade samman- blandats med gäldenärens övriga medel (HD nämner också gäldenärens rådighet i domskälen) inte kunde utgöra surrogat för kundfordringarna. Banken hade därmed inte haft förmånsrätt i kontomedlen, och avbetalning på checkkrediten hade varit till nackdel för övriga borgenärer. Jfr också NJA 1991 s. 550, där det faktum att gäldenären inte hade avskurits från rådighet över ett konto, innebar att pengar från försäljning av egendom som hade omfattats av företagshypo- tek inte ansågs kunna utgöra substitut för den intecknade egendomen. Jfr NJA 1956 s. 562 och NJA 1959 s. 128. Surrogation och sambandet med obehörig vinst, se Oulis s. 301 ff. Lindskog, Betalning s. 844 beskriver det som sker som ett slags kompensationspantsättning.
- Se om pengar som inflyter vid försäljning av tillgångar som omfattas av företagshypotek de ovan nämnda NJA 1987 s. 105 och NJA 1989 s. 705. En aspekt av den situation som målen beskriver, är den säkerhet som kontobanken åtnjuter genom vad som har kallats ”pant i egen skuld”. Genom att godta surrogation på sätt som har skett i praxis, kan ifrågasättas om banker- nas rätt att tillgodogöra sig medel som står inne på en konkursgäldenärs konto i banken innebär en utvidgning av principerna för kvittningsrätt enligt 5 kap. 15 § konkurslagen. Se NJA 1953 s. 60 och Sten F. W. Bille, Om banks panträtt i egen skuld, SvJT 1953 s. 745 samt Per Ellsberger, Pantlån (ak. avh.) Jure (2009) s. 90.
Rättsfall
NJA 1989 s. 705
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1989 s. 705
BibTeX
@misc{nja-1989-s-705,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1989 s. 705}},
year = {1989},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
12 hänvisningar i 3 artiklar · 12 stycken/fotnoter
Återpantsättning - om pantsättning av pant och panträtt2 hänvisningar
- 14. C:s skydd mot B:s borgenärer 1128 Framställningen i detta kapitel bygger på Myrdal, kapitel 2.4. 1129 Se exempelvis Håstad s. 287 ff. och 221 ff. samt Helander s. 380 ff. Jfr även NJA 1996 s. 52. 1130 Se t.ex. Håstad s. 50. Besittningsbegreppet, som är långt ifrån enhetligt, diskuteras utförligt av Göranson, kapitel 15. Jfr Helanders (kritiska) synpunkter i SvJT 1987 s. 374 ff. Jfr även Undén, Sakrätt s. 27 ff. Jfr »control» i amerikansk rätt, se kapitel 8.6.5.3 vid not 487. 1131 Se t.ex. Undén, Sakrätt s. 49 ff., Hessler s. 100 och Håstad s. 50. 1132 Se exempelvis Helander s. 485 ff. (jfr också s. 415). Se även t.ex. NJA 1972 s. 246, NJA 1989 s. 705, NJA 1996 s. 52, NJA 1998 s. 379 samt NJA 2000 s. 88. 1133 Se redogörelsen i Myrdal s. 79 ff. och där angivna rättskällehänvisningar. Se även kapitel 18.7.3.2. i not 1630.
- 18. Särskilt om återpantsättning avfinansiella instrument plikt mot panthavaren bör vara bestämmande för panthavarens borgenärsskydd och man kan fråga sig varför panthållaren skulle ha en vårdplikt gentemot panthavaren beträffande inte pantsatt myckenhet, se a.st. (något depositionsförhållande synes inte vara förutsatt). 1637 Håstad s. 336. Håstad hänvisar här till NJA 1987 s. 105 och NJA 1989 s. 705. 1638 A.a. s. 337. 1639 A.st. Jfr Håstads exempel: »En depå har pantförskrivits upp till 100 tkr. Två månader före fristdagen var depån värd 150 tkr. Då hade 1/3 av värdet kunnat tas ut. Vid konkur sen är depån värd 100 tkr, och pantsäkrade fordringen uppgår till 100 tkr. Normalt skulle
Svensk rättspraxis8 hänvisningar
- Andra rättsfall av betydelse i förevarande sammanhang är NJA 1987 s. 105, NJA 1989 s. 705 I samt framför allt NJA 1989 s. 705 II och NJA 1991 s. 550. Dessa fall skall behandlas i avsnitt 2.3.3 nedan (om företagshypotek). 2.1.3(cid:0)(cid:0)Konkurrens om fast egendom med pantsättarens borgenärer Redan i avsnittet om konkurrens med annan sakrättsförvärvare (2.1.1) har vi sett att pantbrev i fast egendom som finns hos tredje man enligt NJA 1982 s. 336 — och numera enligt uttrycklig bestämmelse i lag — kan pantförskrivas med verkan mot pantsättarens borgenärer genom att tredje man underrättas på det sätt som anges i lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehas av tredje man. Den allmänna regeln är annars att en borgenärsskyddad panträtt uppkommer genom att pantbrevet överlämnas till panthavaren, se 6 kap. 2 § 1 st. JB. Av sagda rättsfall framgår även att vilket meddelande som helst inte kan utgöra en sådan underrättelse som krävs enligt 1936 års lag. Sålunda torde det inte vara tillfyllest att det av en handling med annat primärt syfte, vilken företetts för tredje man, indirekt framgått att pantförskrivning har ägt rum.
- Innan rättsfallet kommenteras kan vi titta närmare även på NJA 1989 s. 705 I–II. Omständigheterna i det första fallet, NJA 1989 s. 705 I, innebar att det i samband med att AB Erikson & Larson (E & L) inställt sina betalningar träffats ett så kallat administrationsavtal mellan detta bolag och företagsinteckningshavaren Skandinaviska Enskilda Banken (SE-banken). Avtalet hade inneburit att E & L skulle avveckla sin verksamhet samt att all försäljning av egendom och inkassering av fordringar som omfattades av företagsinteckning skulle ske genom Ackordscentralen för Västra Sverige såsom administrator. Vidare skulle ackordscentralen se till att samtliga härvid inflytande medel inbetalades direkt till ett för ändamålet i ackordscentralens namn öppnat konto hos SE-banken. E & L hade bemyndigat ackordscentralen att begagna de på kontot inflytande medlen för betalning av E & L:s skulder och för täckande av utgifter under avvecklingstiden, och SEbanken hade å sin sida förbundit sig att medge ackordscentralen rätt att från kontot lyfta de belopp som fordrades för vissa angivna sådana ändamål, varvid SE-banken dock förbehållit sig rätt att pröva medelsbehovet. Genom ett särskilt avtalsvillkor hade E & L pantsatt den sålunda uppkomna redovisningsfordringen mot ackordscentralen till säkerhet för alla sina varande och blivande förbindelser till SEbanken. Enligt detta villkor skulle SE-banken äga rätt till panten intill de belopp och i den ordning som motsvarades av bankens rätt enligt företagsinteckningar i rörelsen. Ackordscentralen hade förbundit sig att iaktta avtalets föreskrifter och samtidigt erkänt sig underrättad om den i avtalet verkställda pantsättningen av E & L:s fordran. Sedermera hade E & L på egen begäran försatts i konkurs. Härvid hade en annan företagsinteckningshavare, Försäkringsbolaget Pensionsgaranti ömsesidigt (FPG), med hänvisning till sina företagsinteckningar gjort anspråk på förmånsrätt enligt 5 § 1 st. 2 p. FRL i E & L:s redovisningsfordring mot ackordscentralen. Utdelningsförslag hade upprättats i enlighet härmed. Staten hade emellertid klandrat förslaget och yrkat att motsvarande behållning istället skulle utdelas till borgenärer med allmän förmånsrätt enligt 12 § FRL. Det var i målet ostridigt att medlen på kontot efter viss avräkning motsvarade vederlag för fordringar som enligt 4 § 1 st. 6 p. lagen om företagsinteckning omfattats av företagsinteckning.
- I NJA 1989 s. 705 II hade ett administrationsavtal av samma innebörd som det som var aktuellt i NJA 1989 s. 705 I träffats mellan Centrum-Expressen i Göteborg AB (Centrum-Expressen) och SE-banken. Ackordscentralen hade på motsvarande sätt förbundit sig att såsom administrator iaktta avtalets föreskrifter och erkänt sig underrättad om den i avtalet verkställda pantsättningen av Centrum-Expressens fordran. Sedan Centrum-Expressen försatts i konkurs hade SE-banken yrkat förmånsrätt för sin fordran mot Centrum-Expressen i detta bolags redovisningsfordran mot ackordscentralen. Sagda redovisningsfordran hade vid tillfället motsvarat tillgodohavandet på det konto som ackordscentralen öppnat hos SE-banken för fullgörande av sitt uppdrag. Som grund för den yrkade förmånsrätten hade i första hand gjorts gällande att SE-banken vid konkursutbrottet haft panträtt i redovisningsfordringen.