Stycket

253.Rättsfallet illustrerar det krav på kontinuerligt rådighetsavskärande som enligt huvudregeln gäller för att en borgenärsskyddad panträtt enligt en pantförskrivning av ett pantbrev skall bestå. Samma regel gäller även beträffande panträtt i lös egendom. Jämförelse kan göras med rättsfallet NJA 1958 s. 422, som innebär ett undantag från sagda huvudregel. Panthavaren ansågs i detta fall åtnjuta förmånsrätt trots att panten av misstag kommit i pantsättarens besittning och kvarblivit där i mer än ett och ett halvt år. Till skillnad från vad som var fallet i NJA 1983 s. 103 hade panthavaren emellertid under hela denna period saknat kännedom om att panten överförts till pantsättaren. Lästa tillsammans torde rättsfallen därför innebära att en borgenärsskyddad panträtt i och för sig kan bestå även om panten av misstag kommit i pantsättarens besittning (NJA 1958 s. 422), men att en förutsättning härför är att panthavaren sedan han fått vetskap om att så skett inom rimlig tid vidtagit ändamålsenliga åtgärder för att rätta misstaget (NJA 1983 s. 103). Tilläggas må att det sistnämnda förmodligen inte kan läsas e contrario; vad som gäller vid lägre grad av ond tro än ”vetskap” säger rättsfallen ingenting om. 2.1.4(cid:0)(cid:0)Särskilda frågor och legal panträtt Under förevarande rubrik skall vi till att börja med behandla några rättsfall som inte i första hand rör problematiken kring vad som krävs för att sakrättsligt skydd skall uppstå, men som ändå är av betydelse för alla former av konventionell (avtalad) panträtt.s. 849