Rättsfall
NJA 1983 s. 103
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1983 s. 103
BibTeX
@misc{nja-1983-s-103,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1983 s. 103}},
year = {1983},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
7 hänvisningar i 4 artiklar · 7 stycken/fotnoter
Återpantsättning - om pantsättning av pant och panträtt2 hänvisningar
- Om B ändå skulle lämna ut panten är det tänkbart att A skulle vara skyldig att över lämna panten till C om denne begär detta utan oskäligt dröjsmål, jfr HD:s resonemang (beträffande sakrättsligt skydd) i NJA 1983 s. 103.
- Kravet på rådighetsavskärande för borgenärsskydd är inte alltid absolut. Några exempel lämnas nedan. I NJA 1956 s. 485 ansågs sakrättsligt skydd ha uppkommit trots att pantsättaren genom en (urlastning av spannmål ur en silos takluckor) egen händigt kunde komma åt den pantsatta egendomen. I samma rättsfall ansågs vidare borgenärsskyddet inte upphöra genom att pantsättaren under en kort tid fått tillgång till en del av panten (utan att panthavaren var närvarande) för »rent tillfälliga syften, såsom för provtagning, tillsyn av panten och uttag av spannmål med [panthavarens] godkännande» (panthavaren hade vid dessa tillfällen öppnat sädesluckorna för pantsättaren, men inte varit närvarande hela tiden). I NJA 1996 s. 52 angavs att pantsättaren skall ha avskurits från »normal förfogandemöjlighet». I praxis har godtagits att ett rådighetsavskärande tillfälligt har upphört på grund av att panten av misstag har kommit i pantsättarens besittning utan att panthavaren haft kännedom därom, NJA 1958 s. 422,1135 samt även vid kännedom därom om panthavaren utan oskäligt dröjsmål från det han fått vetskap om besittningen vidtar erforderliga åtgärder för att rätta till misstaget, NJA 1983 s. 103.1136 Vid exekutiv ansågs i NJA 1985 s. 159 borgenärsskydd uppkomma redan genom avtalet. Till stöd för sin ståndpunkt anförde HD dels att möjligheten till omedelbar borttransport i dessa fall ofta var begränsad eller inte ens - om exempelvis auktionen hålls i gäldenärens hem och egendom inro pas av dennes sambo eller make - aktuell, dels att skentransaktioner försvåras redan genom det offentliga förfarandet samt dels att det skulle vara »helt oprak tiskt» att här uppnå borgenärsskydd genom att tillämpa bestämmelserna i LkL. Vidare har i NJA 1986 s. 217 accepterats att underrättelse inte behöver ske ligt lagstadgande (31 § 1 st. SkbrL) därom. Detta avsteg från kravet på denuntiation motiverades med att sådana underrättelser i det särskilda fallet skulle dels medföra stora praktiska svårigheter, dels sakna praktisk betydelse, eftersom pant sättaren redan hade avskurits från sin rådighet över panten.1137 Även vid s.k.
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- För att en sakrättsligt giltig panträtt skall bestå krävs i princip kontinuerligt rådighetsavskärande, jämför det i första hand fastighetsrättsliga målet NJA 1983 s. 103. Angående vad som krävs för att en underrättelse skall anses företagen enligt 1936 års lag, jämför de likaledes fastighetsrättsliga målen NJA 1982 s. 336 och NJA 1983 s. 671.
- I ett annat fall från samma år, NJA 1983 s. 103, hade Uplandsbanken förvärvat panträtt genom pantförskrivning av tre pantbrev till säkerhet för en fordran mot Modul AB. Sakrättsligt skydd hade uppnåtts genom underrättelse till en annan bank som vid tillfället innehaft pantbreven för några förstahandspanthavares räkning. Sedermera hade sistnämnda bank återsänt pantbreven till Modul AB. Där hade pantbreven funnits kvar då Modul AB senare försatts i konkurs. Frågan i målet var om Uplandsbanken hade rätt att åtnjuta förmånsrätt på grund av pantförskrivningarna trots att pantbreven på detta sätt kommit i pantsättarens besittning och förblivit där.
- Rättsfallet illustrerar det krav på kontinuerligt rådighetsavskärande som enligt huvudregeln gäller för att en borgenärsskyddad panträtt enligt en pantförskrivning av ett pantbrev skall bestå. Samma regel gäller även beträffande panträtt i lös egendom. Jämförelse kan göras med rättsfallet NJA 1958 s. 422, som innebär ett undantag från sagda huvudregel. Panthavaren ansågs i detta fall åtnjuta förmånsrätt trots att panten av misstag kommit i pantsättarens besittning och kvarblivit där i mer än ett och ett halvt år. Till skillnad från vad som var fallet i NJA 1983 s. 103 hade panthavaren emellertid under hela denna period saknat kännedom om att panten överförts till pantsättaren. Lästa tillsammans torde rättsfallen därför innebära att en borgenärsskyddad panträtt i och för sig kan bestå även om panten av misstag kommit i pantsättarens besittning (NJA 1958 s. 422), men att en förutsättning härför är att panthavaren sedan han fått vetskap om att så skett inom rimlig tid vidtagit ändamålsenliga åtgärder för att rätta misstaget (NJA 1983 s. 103). Tilläggas må att det sistnämnda förmodligen inte kan läsas e contrario; vad som gäller vid lägre grad av ond tro än ”vetskap” säger rättsfallen ingenting om. 2.1.4(cid:0)(cid:0)Särskilda frågor och legal panträtt Under förevarande rubrik skall vi till att börja med behandla några rättsfall som inte i första hand rör problematiken kring vad som krävs för att sakrättsligt skydd skall uppstå, men som ändå är av betydelse för alla former av konventionell (avtalad) panträtt.