Stycket

219.Till skillnad från vad som gällde när NJA 1985 s. 432 avgjordes är avtal om kommande bodelning, så kallade föravtal, numera i princip utan verkan ens mellan makarna. Undantag från denna regel gäller endast om avtalet ingås inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad och i skriftlig form, eller om det utgör ett äktenskapsförord, se 9 kap. 13 § ÄktB. Regeln torde vara tillämpbar även vid ett sådant förtida avtal om bodelning som var aktuellt i NJA 1985 s. 432, det vill säga vid avtal som enligt sitt innehåll innebär att bodelning faktiskt sker men som ingås vid en tidpunkt då bodelning ännu inte kan äga rum. Högsta domstolens avgörande i målet torde innebära att sådana förtida avtal om bodelning, i den mån de enligt 9 kap. 13 § ÄktB har verkan ens mellan makarna, måste bekräftas vid en tidpunkt då bodelning kan ske, för att respektive make skall uppnå skydd mot den andra makens borgenärer. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att bodelning numera kan ske så tidigt som efter ansökan om äktenskapsskillnad, se 9 kap. 4 och 12 §§ ÄktB. Detta betyder att om institutet boskillnad funnits kvar i ÄktB hade redan ett avtal motsvarande det ursprungliga bodelningsavtalet i NJA 1985 s. 432 förmodligen ansetts innebära en sakrättsligt verksam bodelning, eftersom det ingicks först sedan dom på boskillnad hade meddelats.s. 837