Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- I NJA 1985 s. 432 hade två makar ingått ett skriftligt och bevittnat avtal om bodelning, enligt vilket hustrun tillskiftades bland annat en fastighet som tillhörde mannen. Avtalet hade tillkommit efter det att dom på boskillnad meddelats men före domens lagakraftvinnande. Sedan domen sedermera vunnit laga kraft hade fastigheten belagts med kvarstad för en statens fordran mot mannen. Samma dag hade makarna, genom en bevittnad påteckning på bodelningshandlingen, förklarat sig vidhålla bodelningen. Frågan var om fastigheten kunde utmätas för statens ifrågavarande fordran mot mannen.
- Till skillnad från vad som gällde när NJA 1985 s. 432 avgjordes är avtal om kommande bodelning, så kallade föravtal, numera i princip utan verkan ens mellan makarna. Undantag från denna regel gäller endast om avtalet ingås inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad och i skriftlig form, eller om det utgör ett äktenskapsförord, se 9 kap. 13 § ÄktB. Regeln torde vara tillämpbar även vid ett sådant förtida avtal om bodelning som var aktuellt i NJA 1985 s. 432, det vill säga vid avtal som enligt sitt innehåll innebär att bodelning faktiskt sker men som ingås vid en tidpunkt då bodelning ännu inte kan äga rum. Högsta domstolens avgörande i målet torde innebära att sådana förtida avtal om bodelning, i den mån de enligt 9 kap. 13 § ÄktB har verkan ens mellan makarna, måste bekräftas vid en tidpunkt då bodelning kan ske, för att respektive make skall uppnå skydd mot den andra makens borgenärer. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att bodelning numera kan ske så tidigt som efter ansökan om äktenskapsskillnad, se 9 kap. 4 och 12 §§ ÄktB. Detta betyder att om institutet boskillnad funnits kvar i ÄktB hade redan ett avtal motsvarande det ursprungliga bodelningsavtalet i NJA 1985 s. 432 förmodligen ansetts innebära en sakrättsligt verksam bodelning, eftersom det ingicks först sedan dom på boskillnad hade meddelats.
- Se även RH 1982:145, där omständigheterna i allt väsentligt var desamma som i nyss anförda NJA 1985 s. 432, och där utgången också blev densamma. 2.(cid:0)(cid:0)Särskild rätt 2.1(cid:0)(cid:0)Panträtt Undersökningen av särskild rätt börjar med säkerhetsrätt i form av panträtt. Den som har panträtt i viss egendom har rätt att, vid utebliven fullgörelse av den fordran för vilken panträtten gäller, tillgodogöra sig fordringens värde ur den pantsatta egendomen. Om borgenärsskydd föreligger har panthavaren särskild förmånsrätt i gäldenärens konkurs och vid utmätning av den aktuella egendomen enligt 4, 6 eller 7 § förmånsrättslagen (1970:979) (FRL). 2.1.1(cid:0)(cid:0)Konkurrens med annan sakrättsförvärvare I detta avsnitt skall jag undersöka rättsfall där tvist uppstått till följd av att viss egendom belastats med panträtt och därefter blivit föremål för ännu en disposition, vilken företagits av ägaren eller på annat sätt blivit gällande mot denne. Vid den senare dispositionen kan ägaren till exempel ha pantsatt egendomen för annan fordran eller ha överlåtit egendomen till någon annan. Frågan blir hur den först upplåtna panträtten står sig vid konkurrens med den senare sakrättsförvärvaren.