Stycket

205.I NJA 1993 s. 34 ansågs ett benefikt arvsavstående principiellt vara att jämställa med en benefik överlåtelse — en gåva — av en dödsboandel. För att avståendet skulle erhålla skydd mot den avstående arvingens borgenärer innan arvskifte verkställts förutsattes enligt Högsta domstolen att den avstående arvingen underrättade dödsboet om avståendet. Jämförande hänvisning gjordes till 3 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva (GåvoL) och till NJA 1972 s. 512, där en onerös överlåtelse av en dödsboandel tidigare hade ansetts inte utgöra hinder mot utmätning av andelen för överlåtarens skulder innan boutredningsmannen fått underrättelse om överlåtelsen. I fall där dödsboet inte avträtts till förvaltning av boutredningsman och inte heller någon testamentsexekutor fanns, skulle underrättelse enligt det anförda lämnas till de övriga dödsbodelägarna eller åtminstone till den av dem som satt i boet. Det kunde emellertid, av praktiska skäl, härvid vara tillräckligt att arvingen anmälde sitt avstående vid bouppteckningsförrättningen även om samtliga dödsbodelägare inte var närvarande, under förutsättning att avståendet också anmärktes i bouppteckningen. I förevarande fall hade dödsboet emellertid inte på något av dessa sätt denuntierats om arvsavståendet. Anförda besvär mot utmätning av dödsboandelen för den avstående arvingens skulder lämnades därför utan bifall.s. 832