Stycket

203.Mot bakgrund av NJA 1973 s. 635 och sagda frysningsprincip kan man fråga sig varför inte Högsta domstolen i nyss refererade NJA 1995 s. 157 lät bedömningen bli beroende av om Länna Gårds konkursförvaltare (vid konkurs hos detta bolag) hade kunnat säga upp andrahandshyreskontrakten med Poppisbolaget och Länna Bygg — eller genom att inte inträda i förstahandshyreskontraktet låta dessa kontrakt förfalla — utan att samtidigt ådra konkursboet skadeståndsskyldighet med massaansvar. Vid nekande svar på denna fråga hade hyresfordringarna kunnat anses ”intjänade” vid exekutionens inledning. Resultatet hade därmed blivit detsamma som enligt Högsta domstolens resonemang, nämligen att WB-bolaget vid denna tidpunkt uppnått sakrättsligt skydd till hyresfordringarna. Vid jakande svar på frågan, det vill säga om konkursförvaltaren på anfört sätt hade kunnat omintetgöra WB-bolagets rätt, hade resultatet däremot kunnat — och enligt min mening bort — bli det motsatta.s. 831