Stycket

174.Genom NJA 1985 s. 159 har undantag från kravet på tradition eller registrering enligt LkL gjorts för fall då lösöre förvärvats vid exekutiv auktion. Köparen hade efter auktionen lånat ut föremålen till utmätningsgäldenären — hans far — och besittningsövergång därmed aldrig ägt rum på det sätt som krävs enligt traditionsprincipen. Högsta domstolen ansåg att ett traditionskrav i fall som detta inte var påkallat av samma skäl som annars brukar anföras, nämligen vikten av att skapa klarhet om rättsläget, främst för att försvåra skentransaktioner. Sådana hänsyn ansågs bli tillvaratagna redan genom det offentliga förfarandet. Vidare skulle, om krav på tradition uppställdes, en sakligt svårmotiverad motsättning uppkomma mellan fall då den exekutiva auktionen ägde rum i en lokal som gäldenären disponerade över och fall då auktionen företogs i en annan lokal. Dessutom skulle en föga rimlig konsekvens av traditionskravet bli att egendomen kunde utmätas flera gånger efter varandra, tills köparen transporterat bort det. Högsta domstolen konstaterade att sådan bortforsling inte alltid kunde ske omedelbart och ibland inte alls blev aktuell, såsom i det ganska praktiska fallet då gäldenärens make eller sambo ropade in egendom för att den skulle förbli i det gemensamma hemmet. Slutligen menade Högsta domstolen att det torde vara helt opraktiskt att LkL skulle iakttas vid exekutiv försäljning. Till följd av det anförda ansågs köparen redan genom själva inköpet av de omtvistade föremålen på exekutiv auktion ha vunnit skydd mot ny utmätning för utmätningsgäldenärens skuld.s. 818