Stycket

116.Härefter bör något sägas om NJA 1999 s. 812. Detta rättsfall har refererats i avsnitt 1.2.1 ovan och jag finner inte skäl att här upprepa de invecklade omständigheterna. Jag kan emellertid påminna om att Zambagar Direkt Persontransport & Service i GBG AB (Zambagar) bedrivit resebyråverksamhet i samarbete med IATA, en sammanslagning av olika flygbolag. Betalning för varje månads försäljning hade skett den 15 påföljande månad och därvid erlagts till BSP Scandinavia ekonomisk förening (BSP), som sedan fördelat medlen till respektive flygbolag. Inför de månatliga betalningarna till BSP hade Zambagar sett till att tillräckliga medel överförts till ett särskilt spärrmedelskonto, från vilket BSP haft fullmakt att lyfta medel via autogiro. Högsta domstolen fann att RedovL fick anses ”i princip” tillämplig på de medel hos Zambagar som utgjort betalningar för flygbiljetter. Sedan Zambagar försatts i konkurs ansågs återvinning kunna ske av ett belopp som inom återvinningsfristen utbetalats från ett annat konto än spärrmedelskontot, trots att en del av detta belopp utbetalats vid en tidpunkt då ett sakrättsligt verksamt avskiljande enligt RedovL hade kunnat ske. Däremot ansågs det inte möjligt att återvinna ett belopp som på visst sätt kunnat relateras till betalningar för flygbiljetter. Dessa medel hade enligt Högsta domstolen förblivit omedelbart tillgängliga för att avskiljas från den tidpunkt då de mottagits av Zambagar till den tidpunkt då de utbetalats.s. 796