Stycket

109.Vid diskussionen av anförda rekvisit är till att börja med rättsfallet NJA 1994 s. 506 av intresse. Omständigheterna i detta mål innebar att Carl-Gustav R lämnat viss kvantitet spannmål hos Swedcorn AB för inlagring, att sammanblandning skett med bland annat Swedcorns egen spannmål och att Swedcorn därefter försatts i konkurs. Frågan om Carl-Gustav R:s separationsrätt gått förlorad till följd av sagda sammanblandning diskuterades relativt ingående och besvarades av Högsta domstolen nekande, med motiveringen att den spannmål Carl-Gustav R inlagrat trots allt kommit att ingå i en tydligt särskiljbar egendomsmassa. Vid sidan härav hade Swedcorns konkursbo mot separationsrätten invänt att Swedcorn inte förbundit sig att vid varje tidpunkt inneha samma mängd spannmål i lager som enligt lagringsnotorna lämnats till inlagring, och att Swedcorn AB därmed varit oförhindrat att förfoga över den inlagrade spannmålen genom att överlåta eller bedriva handel med den. Carl-Gustav R hade i sin tur hävdat att det vid varje tillfälle skolat finnas samma mängd spannmål i lager som angivits i lagringsnotorna. I samband därmed hade CarlGustav R även framhållit att meningen varit att den som lämnat in spannmål för lagring skulle behålla äganderätten till den. Detta hade i och för sig vitsordats av Swedcorns konkursbo.s. 793