Närliggande

75.Härefter skall NJA 1989 s. 781 behandlas. Omständigheterna i detta mål innebar att Jarmo L hade sålt en bil för Stuart L:s räkning och av köparen mottagit en postväxel på 60 000 kr jämte 6 000 kr i kontanter. Postväxeln och 4 000 kr i kontanter hade tagits i förvar för betalningssäkring av Jarmo L:s skatteskulder, och frågan var om Stuart L hade separationsrätt till dessa tillgångar. Ingen av parterna hade anfört något om vad som hänt från det att Jarmo L mottagit betalningen till dess att egendomen tagits i förvar. Enligt Högsta domstolen framstod det emellertid som mest sannolikt att Jarmo L under mellantiden varit verksam och företagit åtskilliga in- och utbetalningar inom sin rörelse och av privat natur. Av allt att döma hade de påträffade penningmedlen utgjort sammanblandade medel från en rad sådana transaktioner. Jarmo L hade sålunda inte avskilt hela eller en del av det belopp om 6 000 kr som han uppburit i kontanter. På föreliggande utredning kunde han inte heller anses ha utan dröjsmål hållit motsvarande medel omedelbart tillgängliga för att avskiljas. Slutsatsen blev sålunda att Stuart L saknade separationsrätt i denna del. Den postväxel som tagits i förvar var i sin tur identisk med den som Jarmo L mottagit som betalning för bilen. Postväxeln hade visserligen inte hållits avskild från de övriga betalningsmedlen hos Jarmo L, men i och med att den varit enkelt identifierbar kunde den ändå inte anses ha varit sammanblandad med dessa betalningsmedel. Vidare hade det inte gjorts gällande att Jarmo L tillägnat sig postväxeln som egna medel. Alltså hade Stuart L separationsrätt till postväxeln, och beslutet om betalningssäkring upphävdes i denna del.s. 780