Stycket

74.Av rubriken till rättsfallet framgår att Jan-Olof A förvarat en del av insatserna i sin plånbok och en del av insatserna i sin bostad. Dessa förvaringssätt kommenteras emellertid inte på något sätt i Högsta domstolens domskäl, varför rättsfallet snarast tyder på att kontanter i redovisningsgäldenärens besittning kan anses omedelbart tillgängliga för att avskiljas oavsett hur de förvaras. Vidare tycks Högsta domstolens resonemang kring vad som skulle ha hänt om tävlingen slutförts bekräfta att det måste ha funnits en avsikt att avskilja pengarna för redovisningsändamål eller att helt enkelt använda pengarna till betalning av redovisningsskulden, för att rekvisitet ”omedelbart tillgängligt för att avskiljas” skall anses uppfyllt. Högsta domstolen verkar med andra ord antyda att en avskiljandeavsikt (eller betalningsavsikt) krävs för att separationsrätt skall anses föreligga enligt 2 st. RedovL. I detta sammanhang bör noteras att besittningstagandet i förevarande fall skett på uppdrag av redovisningsborgenärerna och att besittaren varit medveten om sin redovisningsskyldighet, varför det i så fall inte kan dras några slutsatser om olovliga eller omedvetna besittningstaganden. Beträffande omedvetna besittningstaganden är rättsfallen NJA 1985 s. 836 och NJA 1987 s. 18, refererade strax nedan, istället av intresse.s. 779