Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- Av rubriken till rättsfallet framgår att Jan-Olof A förvarat en del av insatserna i sin plånbok och en del av insatserna i sin bostad. Dessa förvaringssätt kommenteras emellertid inte på något sätt i Högsta domstolens domskäl, varför rättsfallet snarast tyder på att kontanter i redovisningsgäldenärens besittning kan anses omedelbart tillgängliga för att avskiljas oavsett hur de förvaras. Vidare tycks Högsta domstolens resonemang kring vad som skulle ha hänt om tävlingen slutförts bekräfta att det måste ha funnits en avsikt att avskilja pengarna för redovisningsändamål eller att helt enkelt använda pengarna till betalning av redovisningsskulden, för att rekvisitet ”omedelbart tillgängligt för att avskiljas” skall anses uppfyllt. Högsta domstolen verkar med andra ord antyda att en avskiljandeavsikt (eller betalningsavsikt) krävs för att separationsrätt skall anses föreligga enligt 2 st. RedovL. I detta sammanhang bör noteras att besittningstagandet i förevarande fall skett på uppdrag av redovisningsborgenärerna och att besittaren varit medveten om sin redovisningsskyldighet, varför det i så fall inte kan dras några slutsatser om olovliga eller omedvetna besittningstaganden. Beträffande omedvetna besittningstaganden är rättsfallen NJA 1985 s. 836 och NJA 1987 s. 18, refererade strax nedan, istället av intresse.
- I NJA 1985 s. 836 hade Salénsinvest AB den 19 januari 1982 erlagt betalning till AB Olje-Energi för en faktura som tidigare betalats av annan. Olje-Energi, som ostridigt var redovisningsskyldigt för detta belopp, hade försatts i konkurs den 22 januari samma år. Med hänsyn till den korta tid under vilken Olje-Energi haft möjlighet att upptäcka dubbelbetalningen kunde dröjsmål med avskiljandet enligt Högsta domstolen inte anses ha förelegat vid konkursutbrottet. Detta betyder att en fördröjning om tre dagar ansågs godtagbar i ett fall där besittaren saknat kännedom om att pengarna kommit i hans besittning.
- Slutligen bör framhållas att redovisningsskyldighet i RedovL:s mening kan föreligga även om det inte finns något avtal mellan besittaren och den redovisningsberättigade. Detta illustreras av NJA 1987 s. 18, där en felaktig utbetalning av räntebidrag ägt rum till en fastighetssäljare och denne ansågs redovisningsskyldig härför i förhållande till bidragens rätta mottagare, fastighetsköparna. Jämför även NJA 1985 s. 836, där det mellan parterna var ostridigt att AB Olje-Energi, som av Salénsinvest AB mottagit betalning för en faktura vilken tidigare betalats av den som rätteligen haft att svara därför, var redovisningsskyldigt för detta belopp i förhållande till Salénsinvest. Förmodligen hade Högsta domstolen kommit till samma resultat, om problematiken ställts under dess prövning (jfr 17 kap. 3 § rättegångsbalken). Härutöver torde redovisningsskyldighet i RedovL:s mening föreligga bland annat om besittaren stulit egendomen från dess rätta ägare. 1.3(cid:0)(cid:0)Överlåtares konkurrens med förvärvarens borgenärer Vad som hittills anförts om borgenärsskydd har avsett allmänna fall av konkurrens mellan å ena sidan en person som, åtminstone i obligationsrättslig mening, är ägare till viss egendom och å andra sidan övriga borgenärer till den person som har egendomen i sin besittning. Det har sålunda förutsatts att besittaren tagit egendomen i sin besittning utan att göra ett laga fång därtill, till exempel i samband med ett förvaringsavtal eller en stöld. Nu skall undersökningen övergå till att gälla en överlåtares konkurrens med en förvärvares borgenärer. Till skillnad från tidigare antas här att en överlåtelse, eller från andra sidan sett ett laga fång, av den aktuella egendomen har ägt rum. Överlåtaren påstår sig emellertid ha rätt att hålla inne egendomen intill dess förvärvaren fullgör sina förpliktelser, eller att ta tillbaka egendomen på grund av att överlåtelsen hävts eller är ogiltig. Det är alltså överlåtaren som här intar positionen av ”ägare” i den sakrättsliga konflikt som behandlas. Frågan är om rätten att hålla inne eller att ta tillbaka egendomen, i den mån en sådan rätt föreligger ens i förhållande till förvärvaren, är förenad med skydd mot förvärvarens övriga borgenärer. 1.3.1(cid:0)(cid:0)Detentionsrätt Enligt 10 § köplagen (1990:931) (KöpL) har en säljare som inte lämnat kredit eller anstånd med betalningen rätt att hålla inne varan intill dess betalning sker, så kallad detentionsrätt. Av 63 § KöpL följer i sin tur att denna rätt är förenad med skydd mot köparens övriga borgenärer. Bestämmelserna torde i stor utsträckning vara analogt tilllämpliga även på kontraktsförhållanden som inte faller inom köplagens direkta tillämpningsområde, till exempel på olika former av uppdragsförhållanden. Under här aktuell period har Högsta domstolen vid ett par tillfällen prövat i vad mån den som bistått vid bokföring eller bokslut kan ha detentionsrätt i räkenskaps- eller bokslutsmaterial. Rättsfallen är alltjämt av intresse trots att de, på sätt som skall visas i slutet av detta avsnitt, i viss mån åsidosatts genom lagstiftning för fall då uppdragsgivaren är försatt i konkurs.