Stycket

31.Rättsfallet kan jämföras med NJA 1992 s. 6, där den aktuella egendomen inte utgjorde lösöre utan en bostadsrätt. Kronofogdemyndigheten hade vid en exekutiv försäljning underlåtit att på sätt som föreskrivs i UB beakta en fordran med panträtt i bostadsrätten (se 9 kap. 4 § UB). Högsta domstolen fann att köparen inte gjort något exstinktivt godtrosförvärv av bostadsrätten och att panträtten därför gällde även efter den exekutiva försäljningen. Vidare konstaterades att 14 kap. 1 § UB därmed inte kunde utgöra hinder mot att försäljningen hävdes; något godtrosförvärv hade helt enkelt inte ägt rum. På grund härav och då bostadsrätten rätteligen inte fått säljas för det pris som godtagits skulle försäljningen upphävas.s. 764