Närliggande

1.ett yttrande efter att ha granskat två mål från Stockholms tingsrätt där rätten gått direkt från behandlingen av mellandomsfrågan till ogillande dom. Justitieombudsmannen konstaterade rent allmänt att lagstiftningen utgår från att en mellandom ska följas av ett slutligt avgörande av målet genom dom ellerslutligt beslut. Gällande rätt ger inte stöd för ett förfarande sominnebär att domstolen går direkt från prövningen av mellandomstemat till ett slutligt avgörande av målet. JO påpekade även att rättegångsbalken tillhandahåller ett övervägt, sammanhållet och systematiskt uppbyggt regelsystem samt att det ligger en fara i att gå utanför det lagreglerade området. Vi anser att ytterligare en risk medförfarandet att gå direkt från prövningen i mellandomsdelen till att avkunna slutlig dom är att det kan bli tveksamt vilken typ av dom det är frågan om. Rätten har beslutat att meddela mellandom, men avkunnar i praktiken en slutlig dom. Extra tydligt blir detta problem då tingsrätten ogillar käromålet i en dom som rubriceras som mellandom. Dessa oklarheter kan i sin tur leda till att något rättskraftigt avgörande av saken över huvud taget inte kommer till stånd. I NJA 1999 s. 92 konstaterade HD att om ett mål ska avgöras utan huvudförhandling måste parterna först beredas tillfälle att slutföra sin talan. Någon alternativ handläggningsordning finns inte i rättegångsbalken för den domstol som avser att slutligt avgöra målet i sak. I det aktuella fallet hade parterna bara slutfört sin talan i mellandomsdelen, varför det inte fanns några förutsättningar att meddela en slutlig dom i målet. HD ansåg att tingsrättens handläggning utgjorde rättegångsfel.s. 46