Stycket

8.Eftersom hänvisningen till brottets art inte hänför sig till hela brottskategorier utan till vissa gärningar, måste varje gärnings ”artvärde” bedömas efter omständigheterna i det enskilda fallet. Därför blir det problematiskt att införa t.ex. ett mera kasuistiskt påföljdssystem eller att ange ”artvärdet” i straffskalan. Om lagstiftaren i stället anger kriterier för att identifiera artbrotten riskerar emellertid fler brott än i dag att bedömas som artbrott. Det skulle också kunna bli så att brott som i dag anses vara artbrott inte bedöms som sådana. Dessa effekter kan uppkomma på grund av att de utpekade kriterierna måste vara allmänt hållna. Därtill kommer problematiken med att en del av de tänkbara kriterierna, t.ex. att brottet är elakartat, är omständigheter som snarare hör hemma vid bedömningen av straffvärdet. Att samma skäl kan ligga till grund för en bedömning både av brottets karaktär och av brottets svårighetsgrad visar dock en dom från Högsta domstolen om barnpornografibrott, NJA 2002 s. 265. Den omständigheten att spridningsverksamheten av barnpornografi hade varit omfattande och skett systematiskt medförde såväl att brottet bedömdes som grovt som att det var skäl för att bestämma påföljden till fängelse på grund av brottets art.s. 171