Rättsfall

NJA 2002 s. 265

Citera

NJA 2002 s. 265

BibTeX

@misc{nja-2002-s-265,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2002 s. 265}},
  year         = {2002},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

6 hänvisningar i 4 artiklar · 6 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20181 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2019 s. 1007–1124 · 1 ställe

Frågan om brottslighetens art vid barnpornografi behandlas i rättsfallet NJA 2011 s. 386. I rättsfallet hade en person utnyttjat unga flickor för sexuell posering och gjort sig skyldig till barnpornografibrott, både genom framställning av bilder och innehav som avsåg dessa tillfällen och genom att han i en dator haft ett stort antal barnpornografiska bilder. Vissa bilder hade också spritts. Straffvärdet för den samlade brottsligheten ansågs motsvara fängelse i sex månader. Högsta domstolen fann mot bakgrund av tidigare praxis (se NJA 2002 s. 265 och NJA 2003 s. 307 av vilka det följer att åtminstone grovt barnpornografibrott utgör brottslighet av sådan art att påföljden som utgångspunkt ska bestämmas till fängelse) att barnpornografibrottsligheten, sedd isolerad, inte hade ett sådant straffvärde eller var av sådan art att det förelåg en presumtion för fängelse. Frågan blev då om det förhållandet att personen också gjort sig skyldig till utnyttjande av barn för sexuell posering gav anledning till en annan bedömning när det gäller påföljdsvalet.Försvårande och förmildrande omständigheter · p. 46 · s. 1107

2016/1901 hänvisning

Fredrik Wersäll · SvJT 2016 s. 190–200 · 1 ställe

I lagstiftningsärendet betonades att frågan om artbrott i grunden var en lagstiftningsfråga. Endast de brott som lagstiftaren ansåg skulle särbehandlas skulle bedömas vara artbrott. Så har det emellertid inte fungerat. Domstolarna, också Högsta domstolen, har inte dragit sig för att hänföra brott till artbrottskategorin, trots att något sådan inriktning i vart fall inte uttryckligen nämnts i förarbeten till den aktuella bestämmelsen. Som exempel kan nämnas grovt barnpornografibrott (NJA 2002 s. 265), djurplågeri (NJA 2006 s. 339) och fickstöld i vissa fall (NJA 2009 s. 559). Från hovrättspraxis kan nämnas väskryckning (RH 1989:7) och sexuellt ofredande (RH 1997:91)Påföljdsreformen 1989 · p. 8 · s. 194

Svensk rättspraxis3 hänvisningar

Petter Asp · SvJT 2010 s. 902–999 · 3 ställen

”Artbrotten från praktisk synpunkt” — kommentarer till Anders Perklevs artikel1 hänvisning

Marie-louise Ollén · SvJT 2003 s. 168–172 · 1 ställe

Eftersom hänvisningen till brottets art inte hänför sig till hela brottskategorier utan till vissa gärningar, måste varje gärnings ”artvärde” bedömas efter omständigheterna i det enskilda fallet. Därför blir det problematiskt att införa t.ex. ett mera kasuistiskt påföljdssystem eller att ange ”artvärdet” i straffskalan. Om lagstiftaren i stället anger kriterier för att identifiera artbrotten riskerar emellertid fler brott än i dag att bedömas som artbrott. Det skulle också kunna bli så att brott som i dag anses vara artbrott inte bedöms som sådana. Dessa effekter kan uppkomma på grund av att de utpekade kriterierna måste vara allmänt hållna. Därtill kommer problematiken med att en del av de tänkbara kriterierna, t.ex. att brottet är elakartat, är omständigheter som snarare hör hemma vid bedömningen av straffvärdet. Att samma skäl kan ligga till grund för en bedömning både av brottets karaktär och av brottets svårighetsgrad visar dock en dom från Högsta domstolen om barnpornografibrott, NJA 2002 s. 265. Den omständigheten att spridningsverksamheten av barnpornografi hade varit omfattande och skett systematiskt medförde såväl att brottet bedömdes som grovt som att det var skäl för att bestämma påföljden till fängelse på grund av brottets art.p. 8 · s. 171