Stycket

3.Högsta domstolen har dock dömt lagöverträdare under 18 år till fängelse på grund av brottets art, se t.ex. rättsfallen NJA 1996 s. 757 och NJA 2001 s. 913 som båda gäller mened. I ett rättsfall från 1999 bestämdes dock påföljden till den då införda påföljdskombinationen villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. I domen från 2001 konstaterade Högsta domstolen att arten av menedsbrottet kan anses utgöra synnerliga skäl att döma även den som är under 18 år till fängelse men att även omständigheterna vid brottet och den tilltalades personliga förhållanden måste beaktas. Vidare fann Högsta domstolen att påföljden sluten ungdomsvård inte kunde anses vara avpassad för ungdomar som skall frihetsberövas enbart av det skälet att de begått ett artbrott. I detta sammanhang noterade Högsta domstolen även att ett kort fängelsestraff torde kunna bli verkställt utan de nackdelar med fängelse som påföljd för unga lagöverträdare som annars anses finnas. Även om Högsta domstolen inte uttryckligen hänvisar till möjligheterna att verkställa ett kortare fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll, en omständighet som saknar betydelse vid valet av påföljd, synes det vara det som åsyftas. Högsta domstolen fann därmed att sluten ungdomsvård framstod som ett sämre alternativ än fängelse. Fängelsestraffets längd bestämdes till en månad. Ett justitieråd var skiljaktig och ville bestämma påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst efter att ha gjort en samlad bedömning av omständigheterna kring menedsbrotten, flickans ålder när brotten begicks och de risker för hennes utveckling som en fängelsedom skulle medföra. I den skiljaktiga meningen framfördes bl.a. att möjligheten att förena en villkorlig dom eller skyddstillsyn med samhällstjänst medför att starkare krav än tidigare måste ställas för att synnerliga skäl för fängelse skall anses vara för handen.s. 168