Närliggande

1.Förarbetena är mycket kortfattade när det gäller innebörden av uttrycket brottslighetens art. I propositionen (prop. 1987/88:120 s. 100) sägs att regleringen anknyter ”till gällande praxis enligt vilken vissa brott anses motivera fängelse trots att de inte har ett särskilt högt straffvärde” (kurs. här). Ett antal exempel anges också. Hänvisningarna till praxis ger dock endast en begränsad vägledning för rättstilllämpningen eftersom det inte på något sätt klargörs enligt vilka kriterier som en viss brottstyp skulle kunna kvalificeras som ett s.k. artbrott. Det närmaste som förarbetena kommer i detta hänseende är påståendet att gällande praxis avsåg ”brott som främst av allmänpreventiva skäl normalt anses skola medföra ett kort fängelsestraff” (kurs. här). Även om detta uttalande inte avsetts som ett ställningstagande för att allmänpreventiva överväganden även fortsättningsvis borde läggas till grund för utvecklingen av kriterier för brottslighetens art är det, i avsaknad av annat, förståeligt att det i såväl praxis som i litteratur förekommer att allmänpreventionen uppfattats som den systematiska basen för tillämpning av bestämmelsen om artbrott (jfr t.ex. NJA 2001 s. 397).s. 126