1.Utmätning av skepp är inte en alltför vanlig figur i sjörättspraxis. Under perioden har dock vissa frågor belysts.s. 919
2.Vissa utmätningsfrågor behandlas indirekt i fallet Euro Yacht ND 1998 s. 13 (Svea), jfr ND 1997 s. 24 (Stockholm). Ett bilbolag väckte talan mot staten med yrkande om skadestånd på grund av fel och försummelse vid utmätning av ett bolaget tillhörigt fritidsmotorskepp. Utmätningen hade lett till att bolaget gått miste om en affärsvinst avseende försäljning av skeppet. Bakgrunden var att en kronofogde hade beslutat att utmäta fritidsmotorskeppet på grund av en utmätningsgäldenärs skuld till staten. Gäldenären uppgav att skeppet tillhörde ett av honom ägt bolag med säte på Isle of Man, till stöd för vilket också uppvisades vissa handlingar som pekade i denna riktning. Bilbolaget var dock enligt skeppsregistret inskriven ägare. Vid tillfället för utmätningen var fartyget också i bilbolagets omedelbara besittning och utgjorde även pant för ett av bolagets bankengagemang. Trots att kronofogden var medveten om dessa förhållanden utmättes skeppet. Hovrättens majoritet kom fram till att det inte kunde anses framgå, på sätt som anges i 4 kap. 17 § utsökningsbalken, att skeppet tillhörde Isle of Man-bolaget. Kronofogden hade gjort en bedömning som låg så långt ifrån det rimliga att hon ansågs ha åsidosatt kraven för utmätning. Även om grund för skadestånd således förelåg ogillades bilbolagets talan eftersom någon skada inte hade visats.s. 919
3.I Arenia RH 1991:43 (Svea) (= ND 1991 s. 52) lämnas två besked av intresse ur sakrättslig synvinkel. För det första anförs att en överlåtelse av ett skepp inte får sakrättslig verkan mot säljarens borgenärer förrän förvärvaren sökt inskrivning av sitt förvärv eller anmält skeppet för avregistrering för det fall skeppet skall byta nationalitet. För det andra uttalas att en ägares andel i skepp kan tas i mät. Detta gäller även om skeppet befinner sig utomlands och hinder mot verkställighet således föreligger (se också nedan avsnitt 17 om lagvalsfrågan).s. 919
4.Borgenärsskyddet behandlas också i fallet Flytdockan NJA 1997 s. 660 (= ND 1997 s. 59) vilket rörde det sakrättsliga momentet för köparens skydd mot säljarens borgenärer. I fallet hade en flytdocka, som är lösöre, vilket också utgjorde industritillbehör, sålts av ett varv till ett förvaltningsbolag utan att tradition eller förfarande enligt lösöreköpslagen ägt rum. Båda bolagen enligt försäljningsavtalet ingick vid försäljningen i samma koncern. Sedermera överläts varvet till annan ägare och en förklaring enligt 2 kap. 3 § jordabalken, att dockan inte utgjorde industritillbehör, inskrevs beträffande dockan. Varvet försattes i konkurs. Högsta domstolen ansåg att överlåtelsen inte var sakrättsligt skyddad i förhållande till säljarens borgenärer vare sig genom avtalet om överlåtelse eller genom inskrivningen.s. 919
5.En av de mest diskuterade sakrättsliga frågorna inom transporträtten under 1900-talet har varit huruvida speditören enligt Nordisk Speditörförbunds Allmänna Bestämmelser (NSAB) har s.k. kopplad panträtt i godset för sina fordringar; även sådana fordringar som hänför sig till andra uppdrag än det för vilket speditören håller tillbaka godset. Denna fråga har bedömts lite olika i de nordiska länderna men ett gemensamt drag är att man på de flesta håll är restriktiv med att godta kopplad panträtt för speditören. Klausuler om panträtt motsvarande § 14 NSAB 2000 har på senare tid börjat smyga sig in i olika konossementsvillkor.s. 920
6.Ett exempel på detta är Skopartiet från Hong Kong RH 1999:141 (HVS) (= ND 1999 s. 5). I fallet hade en speditör för sin huvudman ingått ett fraktavtal med ett rederi om transport av ett parti skor från Hong Kong till Göteborg. Enligt utfärdat konossement hade rederiet en säkerhetsrätt i godset inte bara för fordringar som hänförde sig till det aktuella uppdraget utan även för andra fordringar mot speditören. Godsets ägare begärde att få ut godset av rederiet i Göteborg. Rederiet hävdade säkerhetsrätt i godset för sina inkonnexa fordringar mot speditören. Fråga uppkom om denna rätts giltighet mot godsets ägare. Tingsrätten fann att rederiet hade säkerhetsrätt för samtliga sina fordringar. Hovrätten ansåg att speditören saknat rätt att upplåta retentionsrätt i annan tillhörigt gods utöver den legala retentionsrätt som följer av 13 kap. 20 § (270) sjölagen och underkände rederiets ståndpunkt.s. 920
7.Hovrättens domskäl i fallet är något försiktiga men har enligt min mening fog för sig. En ledamot utvecklade sin åsikt i ett särskilt yttrande där det klart framgår att den kopplade panträtten inte kan tillåtas. I detta yttrande uttalas emellertid följande angående betydelsen av tredje mans förvärv av konossementet, vilket kan få en fundersam beträffande tankegångarna i fallet. ”En sådan tredje man skulle för övrigt, när han förvärvade konossementet, i princip ha accepterat klausulen och därigenom upplåtit panträtt på grund av transportörens eventuella fordringar mot sig själv i egenskap av konossementsinnehavare.” Uttalandet förefaller indikera att en konossementsinnehavare redan genom sitt förvärv av dokumentet skulle behöva finna sig i transportörens rätt att hålla tillbaka godset mot betalning av samtliga transportörens fordringar. Detta förefaller inte vara förenligt med ordalydelsen i 13 kap. 20 § (270) sjölagen. Inte heller är det enligt 13 kap. 19 § (269) sjölagen förvärvet eller mottagandet av konossementet som medför ansvar utan mottagandet av själva godset. Uttalandet i det särskilda yttrandet skall därför enligt min mening tas med en nypa salt.s. 920