Närliggande

4.I NJA 1988 s. 383 åtalades en revisor för medverkan till en uppdragsgivares uppsåtliga bokföringsbrott. I hovrätten dömdes revisorn för medhjälp till samma brott mot bakgrund av att han upplysts om svårigheterna med bokföringen och att bristerna i bokföringen mycket lätt kunnat iakttas. HD ansåg, med i stort sett samma sakliga underlag som hovrätten, att revisorn endast varit oaktsam när det gällde att skaffa sig insikt om felaktigheter i bokföringen, eftersom han i realiteten inte kände till dessa felaktigheter. HD ansåg att revisorn borde ha undersökt bokföringen bättre eftersom indikationer på en onormal bokföring fanns. Det oaktsamma främjandet av bokföringsbrottet bedömdes som ringa och påföljden bestämdes till böter. Den medverkandes uppsåt gjordes alltså enbart beroende av om en aktuell insikt funnits eller inte. Enbart en misstanke om att allting inte stod rätt till var inte tillräcklig för den medverkandes uppsåtsansvar. HD är numera ofta återhållsam när det gäller användandet av eventuellt uppsåt för att fälla till ansvar. Någon formulering av ett s.k. eventuellt uppsåt användes inte heller i NJA 1988 s. 383. Slutsatsen härav är att det straffrättsliga ansvaret för medverkan till otillbörlig kurspåverkan kan förväntas kräva att mellanhanden insett säljarens syfte.s. 882