Rättsfall

NJA 1988 s. 383

Citera

NJA 1988 s. 383

BibTeX

@misc{nja-1988-s-383,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1988 s. 383}},
  year         = {1988},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Carl Hemström · SvJT 2005 s. 18–81 · 1 ställe

Vid sidan av de nu nämnda fallen finns ett antal fall i vilka olika personer åtalats för olika brott med aktiebolagsrättslig anknytning. Ett sådant är NJA 1988 s. 383. I detta fall var fråga om ansvar för en revisor för medhjälp till bokföringsbrott. Revisorn hade enligt åtalet, trots att de för bokföringen ansvariga personerna i åtskilliga hänseenden brustit i fråga om sin bokföringsskyldighet vilket medfört oriktiga uppgifter i balans- och resultaträkningar, avgivit s.k. rena revisionsberättelser avseende ett par räkenskapsår. Härigenom hade han enligt åtalet medverkat till att felaktiga ingångsvärden kommit att användas för de följande räkenskapsåren, vilket lett till att rörelsens ställning, förlopp och resultat inte kunnat i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. Högsta domstolen fann att då revisorn, trots att han var väl medveten om att såväl huvudbokföringen som de aktuella boksluten förorsakat hans medarbetare betydande svårigheter och osedvanligt omfattande arbetsinsatser, inte hade företagit eller föranstaltat om någon ytterligare granskning eller på annat sätt övertygat sig om att medarbetarna verkligen lyckats bemästra svårigheterna, hade åsidosatt sina skyldigheter som revisor. En närmare kontroll skulle nämligen ha visat att boksluten var felaktiga. Genom att likväl ange rena revisionsberättelser hade han medverkat till att felaktiga ingångsvärden kommit att användas de följande räkenskapsåren och han hade därigenom av oaktsamhet främjat de begångna bokföringsbrotten.Av NJA 1981 s. 1117 framgår att styrelsekapitlets jävsregel i 1944 års · p. 10 · s. 27

Normbildning rörande otillbörlig kurspåverkan1 hänvisning

Per Samuelsson · SvJT 2002 s. 873–893 · 1 ställe

I NJA 1988 s. 383 åtalades en revisor för medverkan till en uppdragsgivares uppsåtliga bokföringsbrott. I hovrätten dömdes revisorn för medhjälp till samma brott mot bakgrund av att han upplysts om svårigheterna med bokföringen och att bristerna i bokföringen mycket lätt kunnat iakttas. HD ansåg, med i stort sett samma sakliga underlag som hovrätten, att revisorn endast varit oaktsam när det gällde att skaffa sig insikt om felaktigheter i bokföringen, eftersom han i realiteten inte kände till dessa felaktigheter. HD ansåg att revisorn borde ha undersökt bokföringen bättre eftersom indikationer på en onormal bokföring fanns. Det oaktsamma främjandet av bokföringsbrottet bedömdes som ringa och påföljden bestämdes till böter. Den medverkandes uppsåt gjordes alltså enbart beroende av om en aktuell insikt funnits eller inte. Enbart en misstanke om att allting inte stod rätt till var inte tillräcklig för den medverkandes uppsåtsansvar. HD är numera ofta återhållsam när det gäller användandet av eventuellt uppsåt för att fälla till ansvar. Någon formulering av ett s.k. eventuellt uppsåt användes inte heller i NJA 1988 s. 383. Slutsatsen härav är att det straffrättsliga ansvaret för medverkan till otillbörlig kurspåverkan kan förväntas kräva att mellanhanden insett säljarens syfte.Ansvar för medverkan · p. 4 · s. 882