Stycket

38.Även beträffande detta rättsfall måste sägas att en bedömning försvåras av att man av referatet inte kan avgöra vilka tvistefrågor som väntades uppkomma och i vilken mån de var gemensamma för käromålen mot de båda svarandena. Också i övrigt är hovrättens resonemang knapphändigt och inte helt lätt att följa. Synbarligen ansåg hovrätten emellertid att den av GD i fallet Tatry anlagda tolkningen av art. 22 var direkt överförbar till art. 6.1, väl på grund av de båda bestämmelsernas likartade syfte. Det finns i hovrättens beslut i vart fall inte någon direkt hänvisning till det krav på restriktiv tolkning av art. 6.1 som följer av att denna bestämmelse utgör ett undantag från huvudregeln i art. 2. På så sätt skiljer sig beslutet från den av HD:s majoritet i NJA 2001 s. 386 intagna ståndpunkten. Det är därför ovisst om hovrättens avgörande skulle ha stått sig vid prövning i HD. Vilkendera ståndpunkten som är ”den riktiga” ankommer det ytterst på GD att avgöra, om en fråga angående tolkningen av art. 6.1 i Brysselkonventionen eller Bryssel I-förordningen hänskjuts dit för förhandsavgörande. 3.5 Exklusivt specialforum för vissa tvister om fast egendom (art. 16.1) I fallet Gaillard tvistade parterna, som båda hade hemvist i Belgien, angående ett avtal om försäljning av viss fast egendom som var belägen i Frankrike. Avtalet var preliminärt och skulle fullföljas genom en officiell handling (”acte authentique”) angående försäljningen. Någon sådan handling kom emellertid inte att upprättas inom den i avtalet stipulerade tiden. Säljaren väckte därför talan mot köparen vid belgisk domstol med yrkande om hävning av avtalet och om skadestånd i enlighet med villkoren i avtalet. Den fråga som uppkom och som hänsköts till GD var om denna talan föll inom tillämpningsområdet för art. 16.1 i Brysselkonventionen, som statuerar exklusiv behörighet för domstolarna i den stat där den fasta egendomen är belägen bl.a. i tvister angående sakrätt i fast egendom.s. 696