- Detta förefaller vara huvudlinjen i rättspraxis till art. 6.1. Jfr från svensk praxis till motsvarande bestämmelse i Luganokonventionen NJA 2001 s. 386.
- Anm. Hänvisningarna i den högra spalten avser avsnitt i uppsatsen. a) Från GD 288/82 Duijnstee 3.4 189/87 Kalfelis 3.3 C-406/92 Tatry 3.3 C-51/97 Réunion européenne 3.3 C-7/98 Krombach 4 C-4/03 GAT 3.4 C-539/03 Roche Nederland 3.3, 3.4 C-103/05 Reisch Montage 3.3 C-283/05 ASML 4 C-292/05 Lechouritou 2.2 C-386/05 Color Drack 3.2 b) Från svenska domstolar AD 1995 nr 120 3.1 NJA 1994 s. 81 3.1 NJA 1999 s. 16 3.1 NJA 2001 s. 386 3.3 NJA 2001 s. 800 3.1 NJA 2006 s. 252 4 NJA 2006 N 73 4 HD:s beslut 15.6.2007 i mål Ö 494-06, ännu ej refererat 2.1, 3.1 RH 2001:81 3.3
Rättsfall
NJA 2001 s. 386
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2001 s. 386
BibTeX
@misc{nja-2001-s-386,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2001 s. 386}},
year = {2001},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
15 hänvisningar i 5 artiklar · 15 stycken/fotnoter
- Jfr HD:s tidigare avgörande i NJA 2001 s. 386, som avsåg art. 6.1 i Luganokonventionen.
- Se målen 189/87, Kalfelis [1988] ECR 5565 (REG spec.utg., vol. IX s. 729), och C-51/97, Réunion européenne, REG 1998 s. I-6511. Likaså det svenska rättsfallet NJA 2001 s. 386.
- Jfr från svensk rättspraxis (angående art. 6.1 i Luganokonventionen) NJA 2001 s. 386.
Svensk domstols behörighet vid gränsöverskridande varumärkestvister - särskilt om Internetrelaterade intrång4 hänvisningar
- Se exempelvis NJA 2001 s. 386; NJA 1999 s. 660 och RH 2001:81. Några avgöranden beträffande tolkningen av den nya lydelsen som artikel 6(1) givits i förordningen har ännu inte avkunnats.
- Se vidare NJA 2001 s. 386.
- Article 6(1) in the Regulation/Conventions may, furthermore, provide courts with cross-border jurisdiction. This Article concerns situations with multiple defendants and the possibility of hearing and determining cases together in a court for the place where any of the defendants is domiciled. A prerequisite is that “the claims are so closely connected that it is expedient to hear and determine them together to avoid the risk of irreconcilable judgments resulting from separate proceedings.” The fact that this rule may provide for cross-border jurisdiction is confirmed by Swedish case law (see NJA 2001 s. 386; NJA 1999 s. 660 and RH 2001:81).
- Se NJA 1999 s. 660 och NJA 2001 s. 386. Jfr 10 kap. 14 § 1 st. RB, se även NJA 1986 s. 729. © Författaren och Studentlitteratur43
- NJA 1937 s. 1 NJA 1940 s. 354 NJA 1941 s. 350 NJA 1942 s. 389 NJA 1968 s. 78 NJA 1969 s. 163 NJA 1973 s. 628 NJA 1975 C 285 NJA 1983 s. 573 NJA 1985 s. 832 NJA 1986 s. 119 NJA 1986 s. 729 NJA 1990 s. 734 NJA 1992 s. 823 NJA 1994 s. 81 NJA 1994 C 48 NJA 1995 s. 495 NJA 1997 s. 415 NJA 1998 s. 817 NJA 1999 s. 660 NJA 1999 s. 673 NJA 2000 s. 3 NJA 2000 s. 273 NJA 2001 s. 386 NJA 2002 s. 300
Nyare rättspraxis till Bryssel- och Luganokonventionerna3 hänvisningar
- Bedömningen av ett fall som detta skulle av allt att döma bli densamma enligt Bryssel I-förordningen, se dess art. 19. Däremot finns det anledning uppmärksamma att denna bestämmelse är begränsad till fall där arbetsgivaren är svarande. Om det är arbetsgivaren som för talan mot arbetstagaren, kan talan väckas endast vid domstolarna i den medlemsstat där arbetstagaren har hemvist, se art. 20.1 i förordningen. Till skillnad från art. 5.1 i Brysselkonventionen gäller det även om arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete i en annan medlemsstat. 3.4 Behörighet i mål mot flera svarande (art. 6.1) I NJA 2001 s. 386 väckte ett svenskt bolags (IC:s) konkursbo och ett bolag med säte i Luxemburg (GGF) samtidigt men genom skilda stämningsansökningar talan vid Stockholms TR dels mot ett svenskt bolag (Skandia), dels mot två finska bolag (här gemensamt betecknade som Pohjola) med yrkande om betalning. Bakgrunden var i korthet och med någon förenkling av sakförhållandet följande:
- Även beträffande detta rättsfall måste sägas att en bedömning försvåras av att man av referatet inte kan avgöra vilka tvistefrågor som väntades uppkomma och i vilken mån de var gemensamma för käromålen mot de båda svarandena. Också i övrigt är hovrättens resonemang knapphändigt och inte helt lätt att följa. Synbarligen ansåg hovrätten emellertid att den av GD i fallet Tatry anlagda tolkningen av art. 22 var direkt överförbar till art. 6.1, väl på grund av de båda bestämmelsernas likartade syfte. Det finns i hovrättens beslut i vart fall inte någon direkt hänvisning till det krav på restriktiv tolkning av art. 6.1 som följer av att denna bestämmelse utgör ett undantag från huvudregeln i art. 2. På så sätt skiljer sig beslutet från den av HD:s majoritet i NJA 2001 s. 386 intagna ståndpunkten. Det är därför ovisst om hovrättens avgörande skulle ha stått sig vid prövning i HD. Vilkendera ståndpunkten som är ”den riktiga” ankommer det ytterst på GD att avgöra, om en fråga angående tolkningen av art. 6.1 i Brysselkonventionen eller Bryssel I-förordningen hänskjuts dit för förhandsavgörande. 3.5 Exklusivt specialforum för vissa tvister om fast egendom (art. 16.1) I fallet Gaillard tvistade parterna, som båda hade hemvist i Belgien, angående ett avtal om försäljning av viss fast egendom som var belägen i Frankrike. Avtalet var preliminärt och skulle fullföljas genom en officiell handling (”acte authentique”) angående försäljningen. Någon sådan handling kom emellertid inte att upprättas inom den i avtalet stipulerade tiden. Säljaren väckte därför talan mot köparen vid belgisk domstol med yrkande om hävning av avtalet och om skadestånd i enlighet med villkoren i avtalet. Den fråga som uppkom och som hänsköts till GD var om denna talan föll inom tillämpningsområdet för art. 16.1 i Brysselkonventionen, som statuerar exklusiv behörighet för domstolarna i den stat där den fasta egendomen är belägen bl.a. i tvister angående sakrätt i fast egendom.
- Anm. Hänvisningarna i den högra spalten avser avsnitt i uppsatsen. a) Från GD 14/76 de Bloos 3.2 73/77 Sanders 3.5 56/79 Zelger I 3.2 80/83 Habourdin 2 56/84 von Gallera 2 189/87 Kalfelis 3.1, 3.4 32/88 Six Constructions 3.3 C-115/88 Reichert I 3.5 C-26/91 Handte 3.2 C-125/92 Mulox 3.2, 3.3 C-294/92 Webb 3.5 C-406/92 Tatry 3.4 C-292/93 Lieber 3.5 C-383/95 Rutten 3.3 C-51/97 Réunion européenne 3.4 C-420/97 Leathertex 3.2 C-440/97 Groupe Concorde 3.2 C-518/99 Gaillard 3.5 C-37/00 Weber 3.3 C-256/00 Besix 3.2 C-24/02 Marseille Fret 2 C-69/02 Reichling 2 b) Från svenska domstolar NJA 2001 s. 386 3.4 NJA 2001 s. 911 4 RH 2001:81 3.1, 3.4 RH 2002:18 4