NJA 1999 s. 102.
Hänvisas från p. 3 (s. 673)
3.Den nya straffbestämmelsen syftar till att ta hänsyn till den utsatta personens hela situation. Enligt bestämmelsens ursprungliga lydelse ska de gärningar som handlingen består av ses och bedömas i sitt sammanhang, för att det fridsstörande rekvisitet ska uppnås. De enskilda gärningarna ska ha varit ett led i en upprepad kränkning av offrets integritet och på grund av detta varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Vad som avsågs med rekvisitet att gärningarna ”varit ett led i en upprepad kränkning” ledde fram till en prövning i Högsta domstolen i mars 1999. Domstolen tolkade formuleringen ”om gärningarna varit ett led i en upprepad kränkning”, som att de åtalade gärningarna utgjorde en enhet och att ytterligare gärningar (domar) behövdes för att kunna döma för grov kvinnofridskränkning. Mot bakgrund av HD:s beslut gjordes en översyn och omarbetning av den aktuella bestämmelsen. Översynen ledde fram till att formuleringen ändrades till ”om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning”. Ändringen, som trädde i kraft den 1 januari 2000, innebär att det bör vara tillräckligt med de åtalade gärningarna och att inga tidigare domar behövs för att rätten ska kunna döma för grov kvinnofridskränkning.s. 673