Stycket

8.I NJA 1997 s. 315 hade en rattfyllerist kört på en person, som invalidiserats till 80–100 procent, och dömts för grovt rattfylleri, vållande till kroppsskada (grovt brott) och smitning (grovt brott). Han ålades att utge 90 000 kr som skadestånd för kränkning trots att det var fråga om ett oaktsamhetsbrott. HD framhöll bl.a. att bestämmelsens ordalydelse gav utrymme för detta; fast en gärning som kränker någons människovärde i regel måste ha begåtts av uppsåt, kunde omständigheterna vid skada genom grov vårdslöshet vara så försvårande att handlingen kunde ha samma kränkande innebörd som en uppsåtlig gärning. Här hade den skadelidande orsakats synnerligen omfattande kroppsskada, och omständigheterna vid påkörningen och smitningen varit ägnade att kränka den skadelidandes människovärde. Ersättningen ansågs böra sättas något lägre än vid mordförsök (jfr NJA 1991 s. 766). — I NJA 1997 s. 572 hade HD att bedöma motsvarande fråga då en rånare, som skulle stoppas av polisen, genom att köra på polisbilens dörr skadat en polisman; rånaren hade dömts för grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada. Domstolen fann att han medvetet tagit risken att polisen skulle bli dödad eller allvarligt skadad, han hade injagat dödsskräck hos denne, och endast tillfälligheter hade hindrat att polisen skadats allvarligare. Handlandet hade varit ägnat att kränka dennes mänskovärde och gått långt utöver vad en polisman får vara beredd att tåla i tjänsten. Skadestånd för kränkningen utgick med 60 000 kr (yrkat belopp). — Den nya lagstiftningen av 2001 lär inte innebära någon mildare bedömning av sådana fall.s. 45