Citat i kontext

Stycket

22.En rad avgöranden rör ansvar i uppdragsförhållanden, där skadeståndstalan mot rådgivare av olika slag tycks ha blivit vanligare än förr. NJA 1997 s. 65 gällde skadeståndsansvar för en besiktningsman, som vid besiktning före ett fastighetsköp nämnt att öppningar saknades i takfoten för ventilation av takkonstruktionen men inte upplyst om att detta medförde risk för rötskador. Sådana upptäcktes fyra år senare. HD:s majoritet ansåg honom skadeståndsskyldig mot köparna, eftersom förhållandet inneburit en uppenbar risk för skador som skulle allvarligt påverka husets funktion, och han inte lämnat tillräckliga upplysningar om risken, som köparna inte var medvetna om. Två ledamöter ogillade skadeståndstalan, då det inte visats att sådana upplysningar var sedvanliga och besiktningsmannens uttalanden gjort det möjligt för köparna att dra rimliga och korrekta slutsatser av hans påpekanden. Majoritetens bedömning förefaller sträng. — I NJA 1997 s. 667 var domstolen mera tolerant mot en fastighetsmäklare, som till en lägenhetsköpare vidarebefordrat en felaktig ungefärlig uppgift om lägenhetens yta utan närmare kontroll; skadeståndstalan ogillades, då mäklaren normalt inte behövde själv kontrollera sådana besked om ytan i äldre lägenheter och uppgiften hade stöd av ett tidigare värdeutlåtande. (Se däremot RH 2000:82, där en mäklare fick svara för bristande information.)s. 42