1.I en tidigare artikel har jag behandlat domens rättskraft vid alternativa rättsföljder utifrån i huvudsak tre avgöranden av Högsta domstolen, nämligen NJA 1994 s. 23, 1995 s. 610 och 1999 s. 520. HD har genom dessa rättsfall slagit fast att domens verkan som processhinder (den negativa rättskraften) omfattar yrkanden som avser samma rättsföljd eller avser en rättsföljd som är alternativ och ekonomiskt likvärdig.s. 12
2.Frågan hur rättskraften lämpligast skall bestämmas måste besvaras med beaktande av ett antal faktorer. En rättskraftsregel bör vara lättilllämpad och främja förutsebarhet och likabehandling av lika fall. En annan viktig aspekt är att rättskraften bör bestämmas så att den medverkar till en god processekonomi. Å ena sidan bör rättskraften motverka uppkomsten av upprepade processer om i stort sett samma frågor. Å andra sidan får inte rättskraften göras så vid att parterna känner sig tvingade att i en rättegång framställa allehanda yrkanden och grunder. Processen kan då försenas, svälla och bli tidsödande och svårhanterlig. I de senast nämnda hänseendena ligger också ett krav på att rättskraften skall erbjuda parterna trygghet och tillgång till ett processuellt rättsskydd. Slutligen måste rättskraften som institut vara väl förenligt med det processuella regelsystemet i övrigt. En god processordning kräver inre harmoni och symmetri.s. 12
3.Studerar man de av HD fastställda principerna om rättskraftens bestämning utifrån dessa hänseenden kan man göra följande reflektioner.s. 12
4.Från processekonomisk utgångspunkt saknas det anledning att rikta kritik mot de grundprinciper som HD har lagt fast. Att rättskraften utvidgas till att omfatta alternativa rättsföljder som är ekonomiskt likvärdiga hindrar upprepade processer om utbytbara sanktioner i anledning av en och samma rättskränkning. Samtidigt innebär en sådan utvidgning inte någon mer påtaglig risk för att processer kommer att onödigt betungas av att käranden framställer yrkanden ”för säkerhets skull”.s. 12
5.Inte heller kan det göras invändningar mot att bestämma rättskraften på detta sätt med hänsyn till parternas intressen. Visserligen medför utvidgningen av rättskraften till att omfatta också alternativa yrkanden att det läggs en extra börda på käranden när det gäller att planera och utföra en process. Denna börda framstår emellertid inte som särskilt tung. Tvärtom är det så att den av många (tidigare) omfattade åsikten — att rättskraften är begränsad till yrkanden som avser samma rättsföljd — har inneburit en mycket välvillig inställning till käranden. Svaranden däremot har riskerat att bli utsatt för upprepade processer, så snart den materiella rätten har anvisat flera utbytbara alternativ för käranden att få till stånd kompensation för en rättskränkning. Kritik har också framförts mot att låta rättskraften omfatta endast samma rättsföljder. Det har funnits en glipa i det processuella rättsskyddsnätet för svaranden. Denna brist har inte vägts upp av något påtagligt behov på kärandesidan av att kunna begränsa sin talan till att gälla endast en rättsföljd.s. 13
6.I ett annat avseende finns det emellertid anledning att vara kritisk till HD:s sätt att bestämma den negativa rättskraften. Genom det senaste rättsfallet, NJA 1999 s. 520, har HD — enligt min mening onödigt — begränsat domens verkan som processhinder till yrkanden som är både alternativa och ekonomiskt likvärdiga. Paradoxalt nog har sistnämnda rekvisit förts fram i en diskussion angående om det fanns anledning att utvidga rättskraften jämfört med hur dess omfattning hade bestämts genom de tidigare avgörandena, då särskilt NJA 1994 s. 23. Domstolen uttalade i det målet att rättskraften omfattar — förutom yrkanden som avser samma rättsföljd — även ”alternativa yrkanden som helt ersätter varandra och som vilar på samma grund men som skiljer sig åt, inte kvantitativt utan kvalitativt.”s. 13
7.Som jag har utvecklat närmare i föregående artikel är det svårt att se några vinster med att dessutom kräva att yrkandena skall vara ekonomiskt likvärdiga. Tvärtom vinner både rättskraftsprincipens lättilllämplighet och förutsebarheten i rättstillämpningen på att man anser att res judicata föreligger redan vid det förhållandet att yrkandena är alternativa.s. 13
8.Som angetts tidigare kan domens rättskraft inte bestämmas isolerat utifrån nu angivna hänsyn. Man måste dessutom beakta att rättskraftsprincipen passar in i det processuella regelsystemet i övrigt. Av särskild betydelse är här det samband som råder mellan å ena sidan domens negativa rättskraft och principen om litispendens i 13:6 RB och å andra sidan reglerna om ändring av talan i 13:3 RB. För att slutligt ta ställning till om de av HD fastlagda rättskraftsprinciperna — helst utan kravet på att yrkandena skall vara ekonomiskt likvärdiga — är ändamålsenliga krävs alltså att också dessa andra frågor studeras. Det är ämnet för denna artikel.s. 13