Närliggande

9.Ett antal publicerade hovrättsavgöranden är också lärorika. Man kan till att börja med nämna SvJT 1958 rf. s. 13, avseende ett mot en i Sverige bosatt svarande riktat krav på hyra för en i Tyskland belägen lägenhet. Rådhusrätten avvisade talan eftersom den inte ansågs vara av beskaffenhet att kunna prövas av svensk domstol. Svea hovrätt undanröjde emellertid avvisningsbeslutet. Den exklusiva forumregeln i 10 kap. 10 § rättegångsbalken, vars dåvarande lydelse föreskrev att tvist om hyra ”skall” upptas av domstolen i den ort där fastigheten är, kunde enligt hovrätten inte anses innefatta en bindande reglering av behörighetsfrågan såvitt avser svensk domsrätt, vilken i stället fick avgöras av ”lagskipningen” med beaktande av internationella hänsyn och praktiska lämplighetsskäl. Med hänsyn till bl.a. kärandens behov av en i Sverige verkställbar dom och ovissheten om huruvida tvisten kunde upptas av tysk domstol kom hovrätten fram till att tvisten skulle prövas av svensk domstol; den interna forumfrågan löstes genom det lakoniska tillägget ”och bör detta ske vid RR:n, inom vars domkrets [svaranden] har sitt hemvist”. Beslutet kan anses föregripa HD:s ställningstagande i NJA 1985 s. 832 (se ovan), där HD för övrigt hänvisade till 1958 års hovrättsavgörande.s. 109