1.I NJA 1995 s. 462 (resningsärende) framhöll HD att bestämmelsen i 2 kap. 5 a § första stycket 3 brottsbalken inte är tillämplig när enbart fråga om förverkande har prövats i främmande stat (enligt paragrafen fordras generellt, för att utländsk brottmålsdom skall kunna ha hinderverkan, att fråga om ansvar för gärningen prövats genom lagakraftägande dom utomlands).s. 939
2.Enligt 9 § andra stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) får en framställning om utlämning inte bifallas såvitt inte sannolika skäl föreligger att den ifrågavarande personen begått den gärning för vilken han begärs utlämnad. I NJA 1995 s. 3 var denna fråga föremål för bedömning, varvid majoriteten inte ansåg hinder mot utlämning föreligga. Ett JustR var skiljaktig och menade att det inte förelåg sannolika skäl att personen begått den ifrågavarande gärningen.s. 939
3.Den europeiska utlämningskonventionen ansågs i NJA 1998 s. 265 vara tillämplig i förhållande till en utlämningsframställning från Lettland i en situation då Lettland tillträtt den europeiska utlämningskonventionen, men där framställningen om utlämning gjorts före ikraftträdandet. Konventionen blev i målet av relevans för frågan om 9 § tredje stycket utlämningslagen kunde tillämpas.s. 939
4.I NJA 2000 s. 73 hade en person begärts utlämnad för olika brott som enligt svensk lag motsvarar såväl stämpling och förberedelse till häleri som fullbordade häleribrott avseende samma egendom. Fråga uppkom därvid om kravet på dubbel straffbarhet i 4 § första stycket utlämningslagen var uppfyllt beträffande de gärningar som motsvarade stämpling och förberedelse till häleri. HD fann att dessa gärningar, även om de (sedda för sig) inte motsvarar brott enligt svensk lag, ingick i de fullbordade häleribrott som personen förövat (och att de skall beaktas när brottets svårhet skall bedömas). Hinder mot utlämning ansågs därför inte föreligga beträffande dessa gärningar.s. 939
5.Frågan huruvida en utlämning inte skulle beviljas på grund av att den finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav enligt 8 § utlämningslagen prövades i NJA 2000 s. 128. HD:s majoritet fann att hinder mot utlämning inte förelåg; ett JustR ansåg att så var fallet och ville därför inte bevilja utlämning.s. 939
6.I NJA 2000 s. 158 ansågs hinder mot utlämning föreligga då det främmande häktningsbeslut som låg till grund för framställningen om utlämning inte tydligt utvisade att de gärningar som avsågs motsvarade grovt bedrägeri eller grovt ocker enligt svensk rätt. Detta var av betydelse eftersom preskription skulle ha inträtt enligt svensk rätt om gärningarna var att bedöma som icke grova och eftersom detta i sin tur skulle ha utgjort hinder mot utlämning enligt 10 § andra stycket utlämningslagen. Ett JustR var skiljaktigt och ansåg att det framgick att gärningarna motsvarade grovt bedrägeri enligt svensk rätt (varvid hinder mot utlämning inte förelåg).s. 940
7.Ett estniskt häktningsbeslut ansågs i NJA 2000 s. 363 kunna ligga till grund för sådant medgivande som avses i 24 § utlämningslagen. I detta fall var fråga om medgivande att den tilltalade skulle få ställas till svars för annan före utlämningen förövad gärning än den för vilken utlämning skett.s. 940
8.I NJA 2000 s. 243 ansågs utlämning, med tillämpning av 9 § första (och tredje) stycket utlämningslagen, inte kunna beviljas eftersom den utevarodom som åberopats till stöd för framställningen ansetts stå i strid med artikel 6 i Europakonventionen.s. 940