Stycket

115.Allvarlig psykisk störning. Av NJA 1995 s. 48 — där den tilltalade begått mord i sju fall och försök till mord i tre fall — framgår att begreppet allvarlig psykisk störning i 30 kap. 6 § brottsbalken inte omfattar tillfälliga psykosartade tillstånd, i vart fall inte om de utlösts av alkohol- eller narkotikaberusning. I fallet befann sig den tilltalade i ett sådant, av alkoholberusning utlöst, tillfälligt tillstånd av psykotisk karaktär. HD menade i och för sig att lagstiftningen syftar till att uppnå principiell överensstämmelse mellan kriterierna för psykiatrisk tvångsvård, för överlämnande till rättspsykiatrisk vård och för fängelseförbudet i 30 kap. 6 § brottsbalken, men pekade samtidigt på att en rättstillämpning som innebär att 30 kap. 6 § skulle vara tillämplig också på kortvariga och övergående psykosartade tillstånd skulle få besvärande konsekvenser. Bl.a. skulle den kunna leda till att vare sig fängelse eller rättspsykiatrisk vård skulle kunna komma ifråga som påföljd ens för synnerligen allvarliga brott. Dessutom skulle en sådan tolkning innebära en ingripande förändring i förhållande till den ordning som tidigare gällde och en sådan förändring kunde enligt HD rimligen inte ha varit åsyftad. Ett sådant tillfälligt psykosartat tillstånd som det var fråga om i målet skall alltså, på samma sätt som tidigare, bedömas enligt de oskrivna principerna om tillfällig sinnesförvirring. Med andra ord skall den tilltalade frikännas om tillståndet inte är självförvållat (någon sådan bedömning gjordes emellertid i vart fall inte uttryckligen av HD).s. 935