Stycket

109.Mened, som allmänt anses vara av sådan art att normalpåföljden skall vara fängelse, ansågs i NJA 1996 s. 757 böra föranleda fängelse för en person som vid tidpunkten för brottet var 17 år. HD ansåg med hänsyn till menedsbrottets art att det förelåg sådana synnerliga skäl som avses i 30 kap. 5 § brottsbalken. Ett JustR var skiljaktigt och vill döma till villkorlig dom jämte böter. Denne anförde bl.a. att det framstår som ”mindre väl förenligt med den mycket restriktiva möjligheten att ådöma gärningsmän i denna ålder fängelse att utnyttja denna möjlighet på grund av ett brotts art, dvs. närmast av allmänpreventiva skäl”. För att fängelse, i undantagsfall, skall komma ifråga (dvs. för att det skall föreligga synnerliga skäl enligt 30 kap. 5 § brottsbalken) bör enligt det skiljaktiga rådet fordras att brottet på grund av försvårande omständigheter har ett högt straffvärde och att gärningsmannen inte har långt kvar till 18 år.s. 933