Stycket

101.I NJA 2000 s. 17 (I och II) uttalades beträffande möjligheten att vid grovt rattfylleri döma till villkorlig dom och samhällstjänst att domstolarna måste göra en bedömning i det enskilda fallet av om förutsättningar föreligger. Omständigheter som kan medföra att villkorlig dom och samhällstjänst kan ådömas angavs vara att alkoholkoncentrationen varit förhållandevis låg samt att körningen företagits under förhållanden som medfört ringa eller ingen trafikfara. I det första fallet (I) ansågs förutsättningar för att döma till villkorlig dom med samhällstjänst föreligga med hänsyn till att alkoholkoncentrationen inte uppgått till mer än 0,62 mg per liter utandningsluft (ca 1,25 promille) och att föraren endast avsåg att flytta bilen en kort sträcka till sin bostad (till följd av polisens ingripande kom bilen emellertid aldrig att köras längre än till utfarten från den parkeringsplats där bilen stod uppställd). Sådana förutsättningar ansågs däremot inte föreligga i det andra fallet (II) där alkoholkoncentrationen i den tilltalades blod uppgått till 2,21 promille och där körningen inneburit påtagliga risker för trafiksäkerheten. Dessa avgöranden ger tyvärr klara riktlinjer endast beträffande vad som litet tillspetsat kan kallas ytterlighetsfallen (hög alkoholkoncentration och påtagligt riskfylld körning respektive låg alkoholkoncentration och icke riskfylld körning), medan de ger föga ledning beträffande de situationer som s.a.s. ligger däremellan.s. 932