Stycket

17.Beträffande gränsdragningen mellan rån och utpressning, se NJA 1997 s. 507 (under nästkommande avsnitt). 4.1.6 Bedrägeri och annan oredlighet (9 kap.) Gränsdragningen mellan rån och utpressning kan vara vansklig att göra. I NJA 1997 s. 507 hade R, mot bakgrund av att G sålt en glassmaskin till R och att R inte var nöjd med maskinen, uppdragit åt S att förmå G att betala 35 000 kr till R. S hade därefter maskerad och beväpnad trängt in G:s hem, och hotat denne med en pistol och en kökskniv och lovat att ”återkomma”. Efter ett par dagar betalade G 17 500 kr till R. På grund av att det hot som utövades inte var omedelbart överhängande i förhållande till den handling som hotet kom att tvinga fram kunde det enligt HD inte anses innebära trängande fara i den mening som avses i 8 kap. 5 § brottsbalken. (Riktigare är förmodligen att säga att hotet i och för sig inneburit eller framstått som trängande fara, men att det inte var ”med sådant … hot” som handlingen framtvingades.) Gärningen bedömdes istället utgöra utpressning. Värt att notera är också att HD dömde R som gärningsman till utpressningen (och inte, såsom underrätterna, som anstiftare).s. 910