Närliggande

6.I NJA 1999 s. 102 kom brottstypen grov kvinnofridskränkning för första gången under HD:s bedömning. De två JustR (Thorsson och Blomstrand) som bestämde utgången fann att det för straffansvar enligt bestämmelsen i dåvarande lydelse fordrades att det utöver de åtalade gärningarna fanns ytterligare gärningar som innefattar kränkning. Detta ansågs följa av att bestämmelsen stadgar att ”gärningarna” (dvs. de åtalade gärningarna) skall ha ”varit ett led i en upprepad kränkning av personens integritet”. Åtalet mot B omfattade misshandel av L vid tre tillfällen. Vidare hade B tidigare fällts för att ha misshandlat L. Dessa tidigare gärningar ansågs emellertid inte kunna beaktas eftersom de begåtts före ikraftträdandet av bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning (enligt majoriteten skulle beaktande av dessa gärningar innebära ett retroaktivt inslag vid tillämpningen av strafflag). B fälldes därför för misshandel.s. 907