Stycket

27.Uppsåtsbedömningen vid brott bestående i sexuellt umgänge vid HIV-smitta var föremål för bedömning också i NJA 1995 s. 448. I detta fall hade en HIV-smittad kvinna haft oskyddade vaginala och orala samlag med två män som dock inte blivit smittade till följd härav. Målet gällde alltså försök till grov misshandel. HD fann det, bl.a. till följd av kvinnans egna uppgifter, styrkt att hon känt till att oskyddade vaginala samlag medför smittorisk för partnern, men att det var ovisst om hon känt till att även orala samlag kan medföra smittorisk. HD tog inte slutlig ställning till huruvida det första ledet av det eventuella uppsåtet var uppfyllt. När det gäller det andra ledet i bedömningen (det hypotetiska provet) fann HD nämligen att utredningen inte gav stöd för att kvinnan varit helt likgiltig för om hennes sexualpartner blev smittade. Denna bedömning stöddes bl.a. på att kvinnan varit angelägen om att kondomer skulle användas vid vaginala samlag. HD:s domskäl ger stöd för uppfattningen att de likgiltighetsresonemang som används fullt ut motsvarar det traditionella hypotetiska provet. (Se rörande uppsåtsbedömningen vid brott relaterade till HIV-smitta även NJA 1994 s. 614.)s. 904