- Se NJA 1987 s. 490, NJA 2018 s. 369 p. 16, jfr även NJA 1995 s. 448. JT 2023–24RÄTTSFALL709 [Frågan hur stor sannolikheten för brotts fullbordan eller effekts inträffande ska vara] är att besvara med ledning av gängse föreställningssätt och språkbruk och med hänsyn tagen till det sammanhang i vilket farerekvisitet uppställts och därmed till vad straffbudet avser.37
- Jfr NJA 1995 s. 448 och NJA 2018 s. 369.
Rättsfall
NJA 1995 s. 448
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1995 s. 448
BibTeX
@misc{nja-1995-s-448,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1995 s. 448}},
year = {1995},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
8 hänvisningar i 4 artiklar · 8 stycken/fotnoter
Hiv och straffansvar — en ouppklarad problematik1 hänvisning
Svensk rättspraxis4 hänvisningar
- Uppsåtsbedömningen vid brott bestående i sexuellt umgänge vid HIV-smitta var föremål för bedömning också i NJA 1995 s. 448. I detta fall hade en HIV-smittad kvinna haft oskyddade vaginala och orala samlag med två män som dock inte blivit smittade till följd härav. Målet gällde alltså försök till grov misshandel. HD fann det, bl.a. till följd av kvinnans egna uppgifter, styrkt att hon känt till att oskyddade vaginala samlag medför smittorisk för partnern, men att det var ovisst om hon känt till att även orala samlag kan medföra smittorisk. HD tog inte slutlig ställning till huruvida det första ledet av det eventuella uppsåtet var uppfyllt. När det gäller det andra ledet i bedömningen (det hypotetiska provet) fann HD nämligen att utredningen inte gav stöd för att kvinnan varit helt likgiltig för om hennes sexualpartner blev smittade. Denna bedömning stöddes bl.a. på att kvinnan varit angelägen om att kondomer skulle användas vid vaginala samlag. HD:s domskäl ger stöd för uppfattningen att de likgiltighetsresonemang som används fullt ut motsvarar det traditionella hypotetiska provet. (Se rörande uppsåtsbedömningen vid brott relaterade till HIV-smitta även NJA 1994 s. 614.)
- Värt att notera är att HD i såväl NJA 1995 s. 448 som NJA 1996 s. 93 vid prövning av huruvida andra ledet i det eventuella uppsåtet är uppfyllt använder sig av ett likgiltighetsresonemang istället för att uttryckligen göra det hypotetiska provet. Det finns därför goda skäl att tro att HD med sina s.k. ”likgiltighetsfall” inte gjort annat än att — på ett implicit sätt — tillämpa det traditionella eventuella uppsåtet i dess hypotetiska form. För den som är likgiltig inför huruvida en viss följd inträder skulle naturligtvis inte vetskap om följdens inträde leda till annat handlande; om man är likgiltig inför en följd utgör ju följden inget handlingsskäl. Se närmare SOU 1996:185, del I s. 97 f.
- I NJA 1995 s. 448 (se ovan avsnitt 3.5) uttalade HD, vilket i och för sig bör vara relativt okontroversiellt, att kravet enligt 3 kap. 5 § brottsbalken på att sjukdom skall ”tillfogas” är uppfyllt om sjukdom överförs vid oskyddat sexuellt umgänge där båda parter är aktiva.