Stycket

1.Verkställighet av vad allmän domstol har bestämt i en umgängesdom söks hos länsrätten. Förordnar länsrätten om verkställighet kan rätten, när det är påkallat av förhållanden som inträffat efter det att domen vann laga kraft, jämka vad som bestämts om villkor eller tidpunkt för umgänget. (21 kap. 1 och 4 §§ FB) RÅ 2000 ref. 30 (hinder mot att förordna om verkställighet?): Enligt domar från allmän domstol hade en far rätt till umgänge med sina barn ”vartannat veckoslut” från ett angivet klockslag. I domarna angavs inte vilka veckoslut som avsågs. Länsrätten och kammarrätten ansåg därför att hinder förelåg mot att förordna om verkställighet och avvisade faderns yrkande. Regeringsrätten, som menade att verkställighet i fall som det förevarande bör kunna komma i fråga, åtminstone om det kan klarläggas att parterna är ense i fråga om valet mellan udda och jämna veckor, ansåg däremot att yrkandet borde prövas i sak och visade målet åter till länsrätten. I sina skäl hänvisar Regeringsrätten till den möjlighet länsrätten har att frångå ett umgängesavgörande t.ex. på det sättet att ett veckoslutsumgänge som enligt tingsrättens förordnande skall utövas jämna veckor i stället förläggs till udda veckor om parterna efter det att tingsrättens avgörande vann laga kraft har kommit överens om en övergång från jämna till udda veckor. Kommentar Enligt Regeringsrättens avgörande kan det godtas att allmän domstols umgängesförordnande i vissa hänseenden kompletteras eller fylls ut genom en överenskommelse mellan parterna.s. 886