Nyare rättspraxis om umgänge med barn, m.m.2 hänvisningar
- Genom 1998 års vårdnadsreform infördes en uttrycklig regel om att barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Rätten skall besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet. (6 kap. 15 och 15 a §§ föräldrabalken [FB]) Hovrättens för Västra Sverige beslut 1998-11-25 i mål Ö 2157/98 (annan kontakt än direkt umgänge): I ett vårdnadsmål beslutade tingsrätten interimistiskt att modern skulle ha rätt umgänge med sin son per telefon tre gånger per vecka, valfria dagar, vid ett visst klockslag. Fadern överklagade beslutet. Hovrätten ansåg med hänvisning till förarbetena till 1998 års reform att endast direkt umgänge omfattas av FB:s bestämmelser. Tingsrättens beslut ansågs således inte vara lagligen grundat och undanröjdes. Kommentar Frågan om att införa en lagregel om att domstol i särskilda fall skall kunna besluta om annan kontakt än direkt umgänge mellan barnet och en förälder som barnet inte bor tillsammans med övervägdes under arbetet med 1998 års vårdnadsreform men avvisades. I lagstiftningsärendet uttalades att det var tveksamt om ett beslut om umgänge i Sverige kunde omfatta annan kontakt än direkt umgänge, t.ex. kontakt genom brev eller telefonsamtal. I avsaknad av klargörande uttalanden har det därefter diskuterats om det är möjligt för domstol att vid prövning av ett yrkande om direkt umgänge döma över det ”mindre”, nämligen ”annan kontakt”. Det har också framkastats att det rentav skulle kunna vara möjligt att inom den ram domstolarna har att meddela föreskrifter för umgänget också besluta om ”annan kontakt”. Enligt hovrättens beslut är det inte möjligt för domstol att besluta om annan kontakt än direkt umgänge.
- Verkställighet av vad allmän domstol har bestämt i en umgängesdom söks hos länsrätten. Förordnar länsrätten om verkställighet kan rätten, när det är påkallat av förhållanden som inträffat efter det att domen vann laga kraft, jämka vad som bestämts om villkor eller tidpunkt för umgänget. (21 kap. 1 och 4 §§ FB) RÅ 2000 ref. 30 (hinder mot att förordna om verkställighet?): Enligt domar från allmän domstol hade en far rätt till umgänge med sina barn ”vartannat veckoslut” från ett angivet klockslag. I domarna angavs inte vilka veckoslut som avsågs. Länsrätten och kammarrätten ansåg därför att hinder förelåg mot att förordna om verkställighet och avvisade faderns yrkande. Regeringsrätten, som menade att verkställighet i fall som det förevarande bör kunna komma i fråga, åtminstone om det kan klarläggas att parterna är ense i fråga om valet mellan udda och jämna veckor, ansåg däremot att yrkandet borde prövas i sak och visade målet åter till länsrätten. I sina skäl hänvisar Regeringsrätten till den möjlighet länsrätten har att frångå ett umgängesavgörande t.ex. på det sättet att ett veckoslutsumgänge som enligt tingsrättens förordnande skall utövas jämna veckor i stället förläggs till udda veckor om parterna efter det att tingsrättens avgörande vann laga kraft har kommit överens om en övergång från jämna till udda veckor. Kommentar Enligt Regeringsrättens avgörande kan det godtas att allmän domstols umgängesförordnande i vissa hänseenden kompletteras eller fylls ut genom en överenskommelse mellan parterna.