Stycket

34.NJA 2000 s. 538 rörde ett låneavtal mellan en österrikisk och en bulgarisk bank. I avtalet ingick en klausul av innebörd att tvister med anledning av avtalet skulle avgöras av en skiljenämnd enligt Arbitration Rules of the United Nations Economic Commission for Europe (ECE) och att skiljeförfarandet skulle äga rum i Stockholm. En med stöd av denna bestämmelse meddelad svensk skiljedom klandrades av den bulgariska parten på den grunden att det inte förelegat något giltigt skiljeavtal. I låneavtalet föreskrevs visserligen att avtalet skulle regleras enligt lagen i Österrike, men det fanns inte någon särskild bestämmelse om tillämplig lag för själva skiljeavtalet. Under sådana förhållanden fann HD att frågan om skiljeavtalets giltighet skulle bedömas enligt lagen i det land där skiljeförfarandet ägt rum, dvs. svensk rätt. — Jfr 1 och 2 §§ LUSK, som visserligen har upphört att gälla men som fortfarande var tillämplig i målet. Se numera 48 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande. — Den sakliga tvistefrågan i målet ligger utanför ramen för denna framställning. 5.5.2 Erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar I ND 1996 s. 1 (HovRVSv) hade ett svenskt aktiebolag (T) försatts i konkurs. T var då svarande i ett skiljeförfarande i England. Konkursboet beslöt att inte inträda i processen, som därefter fortsatte och utmynnade i en skiljedom, genom vilken T förpliktades utge ett belopp till käranden (E). När skiljedomen meddelades var T:s konkurs redan avslutad utan överskott och T i följd därav enligt svensk rätt att anse som upplöst, se 13 kap. 19 § aktiebolagslagen (1975:1385). I det aktuella målet var skiljedomens giltighet av betydelse prejudiciellt för prövningen av en av E mot T:s försäkringsgivare (S) förd talan. S hävdade att skiljedomen var ogiltig enligt engelsk rätt och därför ej heller gällde i Sverige dels på den grunden att T saknat rättskapacitet när skiljedomen meddelades, dels därför att kommunikation i skiljetvisten inte hade skett med rätt ställföreträdare för T. Båda dessa frågor befanns enligt engelsk liksom enligt svensk internationell privaträtt vara att bedöma enligt bolagets personalstatut, dvs. för T:s del svensk rätt.s. 802