Citat i kontext

Närliggande

10.I NJA 1999 s. 16 väckte ett tyskt försäkringsbolag talan vid Göteborgs TR mot ett i Liberia registrerat rederi med yrkande om betalning av en fordran. Som grund för TR:s behörighet åberopades att rederiet hade en fordran på försäkringsersättning hos Sveriges Ångfartygs Assuransförening med säte i Göteborg, en fordran som enligt 10 kap. 3 § 2 st. RB skulle anses finnas där. Saken komplicerades av att rederiet giltigt (och med verkan även gentemot assuransföreningen) hade överlåtit sina rättigheter under försäkringen till en tysk bank som säkerhet för ett lån som rederiet upptagit i banken. Bankens fordran mot rederiet uppgick till ett belopp som översteg rederiets fordran på försäkringsersättning. Frågan blev då huruvida sistnämnda fordran likväl kunde anses tillhöra rederiet. Denna fråga skulle, oavsett att engelsk rätt hade avtalats som tillämplig på säkerhetsöverlåtelsen, bedömas enligt svensk rätt (väl i dess egenskap av lex rei sitae; fordringen ”fanns” ju här i landet).s. 795