Rättsfall

NJA 1999 s. 16

Citera

NJA 1999 s. 16

BibTeX

@misc{nja-1999-s-16,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1999 s. 16}},
  year         = {1999},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

6 hänvisningar i 5 artiklar · 6 stycken/fotnoter

Svenskt rättsskipningsintresse1 hänvisning

Erik Sinander · SvJT 2019 s. 932–941 · 1 ställe

Se t.ex. Maarit Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt, 1997, s. 33 f. 1 0 Convention on the recognition and enforcement of foreign judgments in civil or commercial matters 11 Artikel 5 p. 1 (g). Frågan om i vilket land avtalsförpliktelsen har utförts ska bedömas enligt den lag som parterna själva har valt eller den lag som annars är tillämplig på avtalet. 1 2 Det ska understrykas att detta inte är en ny rättssats. Se t.ex. Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis i internationell processrätt, 1989, s. 54 och Sigurd Dennemark, SvJT 1950 s. 38 som båda skriver om behovet av ”svenskt rättsskipningsintresse” för att det ska föreligga svensk domsrätt. I äldre HD-praxis har det ibland emellertid förefallit som om svensk domstols internationella behörighet ska följa en ”parallellistisk” analog tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. Se t.ex. NJA 1989 s. 36. Även underinstanserna i NJA 2016 s. 779 grundade sina behörighetsbedömningar på en tämligen fyrkantig analogisk tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. I Arbetsdomstolens praxis synes svenskt rättsskipningsintresse ha haft ett något starkare fäste, se vidare Erik Sinander, Internationell kollektivavtalsreglering: En studie i internationell privaträtt av den svenska modellen för reglering anställningsvillkor, s. 72 f. med vidare redogörelser för svenskt rättsskipningsintresse i domarna AD 1976 nr 101, AD 1981 nr 24, AD 1983 nr 121, AD 1995 nr 120 och AD 1997 nr 27. 1 3 I NJA 2001 s. 800 fastslog HD att svensk domstol var behörig sedan en behörig företrädare för ett utländskt bolag lämnade ett skriftligt anbud till ett svenskt bolag vid ett besök i Stockholm. 14 Se NJA 1950 s. 469, NJA 1962 s. 354, NJA 1966 s. 450, NJA 1970 s. 487, NJA 1981 s. 386, NJA 1987 s. 790, NJA 1988 s. 440, NJA 1998 s. 361, NJA 1999 s. 16, NJA 2004 s. 891, NJA 2006 s. 354 och NJA 2010 s. 734. 15 Se angående detta samband avsnitt 2 ovan. 1 6 Undantag föreligger visserligen om någon behörighetsregel av lex specialiskaraktär är tillämplig. I Bryssel I-förordningen är detta artikel 24 (exklusiva behörighetsregler), artiklarna 10-23 (för försäkrings-, konsument- och anställningsavtal). 1 7 Se t.ex. Europadomstolens dom av den 21 februari 1975 i målet Golder mot Förenade kungariket (ansökan nr 4451/70) där det uttalas att artikel 6 i EKMR måste läsas i ljuset av bl.a. den ”folkrättsliga grundsats som förbjuder ’deni de justice’”. 18 Se också t.ex. NJA 2014 s. 669. 19 Europadomstolens dom av den 21 juni 2016 i målet Naït-Liman mot Schweiz (ansökan nr 51357/07). 2 0 Se t.ex. Ulf Göransson, A Swedish Centre of Gravity Test? — Law, Fact and Fiction, i Göran Melander (red.), Modern Issues in European Law: Nordic Perspectives: Essays in Honour of Lennart Pålsson, Norstedts Juridik, 1997, s. 47 ff. Ibland kallas samma metod också för Irma Mignon-formeln efter det norska rättsfallet Rt. 1923 II s. 58 i vilket den individualiserande metoden användes särskilt tydligt för att bestämma tilllämplig lag för efterspelet till en kollision mellan fartygen Irma och Mignon, se vidare t.ex. Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 2014, s. 26. 21 RH 2005:1.fotnot 9 · s. 934

Nyare rättspraxis till Bryssel- och Luganokonventionerna samt Bryssel I-förordningen2 hänvisningar

Lennart Pålsson · SvJT 2007 s. 722–734 · 2 ställen

Återpantsättning - om pantsättning av pant och panträtt1 hänvisning

Staffan Myrdal · 2005, s. 1–1380 · 1 ställe

I Karlgren (1958) undersöks säkerhetsöverlåtelser ingående. Denne hävdar med emfas att en säkerhetsöverlåtelse är ett pantavtal, jfr t.ex. s. 16 och 108 ff. Numera betraktas dock säkerhetsöverlåtelsen som en egen rättsfigur, se litteraturen ovan (jfr även NJA 1952 s. 407, NJA 1954 s. 455 och NJA 1999 s. 16). Rodhe, a.st., menar att det finns en ten dens att tillämpa regler om överlåtelse på sakrättsliga frågor, medan panträttsliga regler tillämpas på de obligationsrättsliga frågorna, jfr NJA 1999 s. 16. Om säkerhetsköparen har fri förfoganderätt över den förvärvade egendomen, vilket skulle kunna betecknas som säkerhetsöverlåtelse i vid bemärkelse, passar dock de obligationsrättsliga reglerna om pant mindre väl in, jfr not 90 strax nedan samt vid not 59 strax ovan. - I ett konkret fall kan dock en som säkerhetsöverlåtelse betecknad rättshandling, beroende på de aktuella om ständigheterna, ofta vara att bedöma som ett (förtäckt) pantavtal.fotnot 91 · s. 49

Svensk rättspraxis-Sjörätt och annan transporträtt 1991–20001 hänvisning

Svante O. Johansson · SvJT 2002 s. 917–954 · 1 ställe

I Familjen Lopez RH 1992:64 (Svea) (= ND 1992 s. 121) ansågs talan om ersättning enligt sjörättsligt kollektivavtal och skadestånd för underlåtenhet att teckna grupplivförsäkring vara sådan att den inte omfattades av sjölagens reglering. Däremot ansågs talan om skadestånd såvitt den grundades på befälhavarens försumlighet vara sådan att den delen skulle prövas av sjörättsdomstol. 16.2 Domsrätt m.m. Högsta domstolen fann i fallet Rayonvävnader NJA 1970 s. 487 att den omständigheten att svarandens fordran var pantsatt och kunde komma att tas i anspråk för täckande av pantfordran inte hindrade att fordringen vid prövning av huruvida svensk domsrätt förelåg, var att anse som tillkommande svaranden. Detta avgörande utmanades i Amphion NJA 1999 s. 16 (= ND 1999 s. 3, jfr ND 1998 s. 39 [HVS]). I det senare fallet var det dock inte fråga om en pantsatt fordran utan huruvida en säkerhetsöverlåtelse vid tillämpning av 10 kap 3 § rättegångsbalken var att jämställa med en pantsättning.Processuella frågor · p. 4 · s. 947

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Lennart Pålsson · SvJT 2001 s. 770–804 · 1 ställe

I NJA 1999 s. 16 väckte ett tyskt försäkringsbolag talan vid Göteborgs TR mot ett i Liberia registrerat rederi med yrkande om betalning av en fordran. Som grund för TR:s behörighet åberopades att rederiet hade en fordran på försäkringsersättning hos Sveriges Ångfartygs Assuransförening med säte i Göteborg, en fordran som enligt 10 kap. 3 § 2 st. RB skulle anses finnas där. Saken komplicerades av att rederiet giltigt (och med verkan även gentemot assuransföreningen) hade överlåtit sina rättigheter under försäkringen till en tysk bank som säkerhet för ett lån som rederiet upptagit i banken. Bankens fordran mot rederiet uppgick till ett belopp som översteg rederiets fordran på försäkringsersättning. Frågan blev då huruvida sistnämnda fordran likväl kunde anses tillhöra rederiet. Denna fråga skulle, oavsett att engelsk rätt hade avtalats som tillämplig på säkerhetsöverlåtelsen, bedömas enligt svensk rätt (väl i dess egenskap av lex rei sitae; fordringen ”fanns” ju här i landet).Civilprocess- och exekutionsrätt · p. 10 · s. 795