Närliggande

7.I sistnämnda del innebär HD:s avgörande viktiga preciseringar på punkter där det tidigare inte har rått full klarhet. Det framgår inte bara att en främmande stat genom ett avtal kan med bindande verkan avstå från sin immunitet redan innan någon tvist har uppkommit utan också att ett sådant avstående inte nödvändigtvis behöver ske genom en uttrycklig förklaring utan också kan ske konkludent, förutsatt att avtalet otvetydigt ger vid handen att den främmande staten har velat avstå från rätten att åberopa immunitet (jfr Pålsson 1989 s. 31–40). 5.1.2 Rättsfall i anknytning till Bryssel- och Luganokonventionerna Till Bryssel- och Luganokonventionernas behörighetsregler hänför sig följande rättsfall, vilka redan tidigare har behandlats i SvJT: ND 2000 s. 1, se SvJT 2001 s. 589; NJA 1997 s. 415, se SvJT 1998 s. 558; NJA 1998 s. 747, se SvJT 1999 s. 991, jfr nedan avsnitt 5.1.6; NJA 1999 s. 660, se SvJT 2000 s. 710; NJA 1999 s. 673, se SvJT 2000 s. 709 och 715; NJA 2000 s. 3, se SvJT 2001 s. 583; NJA 2000 s. 273, se SvJT 2001 s. 579; RH 1996:86, se SvJT 1998 s. 556; RH 1997:96, se SvJT 1998 s. 559; RH 1997:100, se SvJT 1998 s. 566; RH 1999:53, se SvJT 2000 s. 717; RH 2000:89, se SvJT 2001 s. 582. 5.1.3 Förmögenhetsforum I NJA 1998 s. 361 väckte ett svenskt konkursbo vid Göteborgs TR återvinningstalan mot ett engelskt bolag (P). Som grund för TR:s behörighet åberopades att P hade en i konkursen bevakad fordran mot konkursgäldenären, en fordran som enligt 10 kap. 3 § 2 st. RB ”fanns” i Göteborg. P invände att någon utdelning för denna fordran, som var oprioriterad, inte kunde påräknas och att fordringen därför inte hade något förmögenhetsvärde.s. 793